Nytt lÀge krÀver god grannsamverkan

Antalet ukrainska flyktingar i Europa vÀxer, och nu begÀr regionen att Migrationsverket ska etableras pÄ Gotland.

Nu Àr det vi som Àr nÀromrÄdet.

Nu Àr det vi som Àr nÀromrÄdet.

Foto: Roger Wikström/TT

Ledare2022-03-16 05:30
Detta Àr en ledare. PÄ hela Helagotland publiceras ledarartiklar frÄn GotlÀnningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

De flyktingar som anlÀnder till ön kan nÀmligen inte ansöka om tillfÀllig skydd annat Àn pÄ fastlandet.

Trots att det blir alltmer tydlig vilken humanitÀr kris Europa stÄr inför har det seglat upp en mÀrklig kritik mot svenskt flyktingmottagande. Det Àr nu inte de vanliga rasisterna som ifrÄgasÀtter varför folk ska fÄ komma hit, utan mer vÀnsteranstrukna debattörer som tidigare propagerat för öppna grÀnser och stort flyktingmottagande samt representanter för de som sjÀlva nyss kommit till Sverige.

De menar nĂ€mligen att dagens engagemang i kombination med kritiken mot problemen 2015 Ă€r rasism, ty de som kommer nu Ă€r vita. Ett resonemang som förefaller bygga pĂ„ att vĂ€rlden kan delas in i tvĂ„ helt homogena grupper – svenskar och utlĂ€nningar.

TvĂ€rtemot visar ju engagemanget att det fungerar som det ska, och ett mer nyktert synsĂ€tt ger Ă€ven vid handen att lĂ€get i dag Ă€r vĂ€sensskilt frĂ„n det 2015. Först och frĂ€mst Ă€r Sverige i dag en del av nĂ€romrĂ„det, och detta drar ofta ett tyngre lass. Det Ă€r naturligt att flyktingar hellre stannar i nĂ€romrĂ„det. Dels för att det Ă€r svĂ„rt att fly hur lĂ„ngt som helst, dels för att kulturen Ă€r lik det egna hemlandets, dels för att man vill tillbaka till det liv kriget tvingat en att pausa. 

Det Ă€r vidare i allt vĂ€sentligt en annan kategori asylsökande som kommer. I dag Ă€r lejonparten kvinnor och barn som enligt EU:s massflyktsdirektiv har rĂ€tt till skydd och tillfĂ€lligt uppehĂ„llstillstĂ„nd. De har dessutom med sig sina pass. Att vilja ge dessa skydd och Ă€ndĂ„ ha pĂ„pekat att tidigare ström inte sĂ€llan bestod av mer eller mindre vuxna mĂ€n som befunnits sakna asylskĂ€l Ă€r inte en frĂ„ga om hudfĂ€rg. Det Ă€r en frĂ„ga om skyddsbehov och geografi.

Att sĂ„ mĂ„nga frĂ„n tidigare ström bedömts sakna skyddsskĂ€l visar dessutom att det Ă€r en annan situation. Det handlar inte om att vissa krig Ă€r mindre tragiska Ă€n andra, men i dag söker kvinnor och barn tillfĂ€lligt skydd frĂ„n ett krig i nĂ€romrĂ„det. De bedömningar som gjorts visar att mĂ„nga av dem som i tidigare ström befanns sakna skyddsskĂ€l var ekonomiska migranter. Beslut och avvĂ€gningar som rör mĂ€nniskoöden Ă€r givetvis alltid svĂ„ra, men detta Ă€r trots allt nĂ„got vi mĂ„ste vĂ„ga prata om.

Och skulle kriget dra ut pÄ tiden, eller Àn vÀrre sluta pÄ ett sÀtt som innebÀr att mÄnga inte kan ÄtervÀnda hem har ukrainarna ÀndÄ goda chanser att finna sig tillrÀtta i det svenska samhÀllet. Engelska Àr för mÄnga ett etablerat sprÄk, man har utbildning och Àr uppvuxen i och prÀglad av en sekulÀrt kristen vÀrld som ÀndÄ Àr relativt lik vÄr.

Det Ă€r sĂ„ledes en helt annan situation i dag Ă€n 2015, och dessa tvĂ„ varken kan eller förtjĂ€nar att jĂ€mföras. Den gemensamma beröringspunkt dessa möjligtvis kan ha Ă€r att okloka beslut 2015 och dĂ€refter har minskat vĂ„ra resurser att hjĂ€lpa nu. Det innebĂ€r dock inte att vi ska avstĂ„ att hjĂ€lpa vĂ„ra grannar. Varken hĂ€r eller pĂ„ fastlandet. 

GA

Detta Àr en ledare frÄn Gotlands Allehanda, som Àr oberoende moderat.