De flyktingar som anlÀnder till ön kan nÀmligen inte ansöka om tillfÀllig skydd annat Àn pÄ fastlandet.
Trots att det blir alltmer tydlig vilken humanitÀr kris Europa stÄr inför har det seglat upp en mÀrklig kritik mot svenskt flyktingmottagande. Det Àr nu inte de vanliga rasisterna som ifrÄgasÀtter varför folk ska fÄ komma hit, utan mer vÀnsteranstrukna debattörer som tidigare propagerat för öppna grÀnser och stort flyktingmottagande samt representanter för de som sjÀlva nyss kommit till Sverige.
De menar nĂ€mligen att dagens engagemang i kombination med kritiken mot problemen 2015 Ă€r rasism, ty de som kommer nu Ă€r vita. Ett resonemang som förefaller bygga pĂ„ att vĂ€rlden kan delas in i tvĂ„ helt homogena grupper â svenskar och utlĂ€nningar.
TvÀrtemot visar ju engagemanget att det fungerar som det ska, och ett mer nyktert synsÀtt ger Àven vid handen att lÀget i dag Àr vÀsensskilt frÄn det 2015. Först och frÀmst Àr Sverige i dag en del av nÀromrÄdet, och detta drar ofta ett tyngre lass. Det Àr naturligt att flyktingar hellre stannar i nÀromrÄdet. Dels för att det Àr svÄrt att fly hur lÄngt som helst, dels för att kulturen Àr lik det egna hemlandets, dels för att man vill tillbaka till det liv kriget tvingat en att pausa.
Det Àr vidare i allt vÀsentligt en annan kategori asylsökande som kommer. I dag Àr lejonparten kvinnor och barn som enligt EU:s massflyktsdirektiv har rÀtt till skydd och tillfÀlligt uppehÄllstillstÄnd. De har dessutom med sig sina pass. Att vilja ge dessa skydd och ÀndÄ ha pÄpekat att tidigare ström inte sÀllan bestod av mer eller mindre vuxna mÀn som befunnits sakna asylskÀl Àr inte en frÄga om hudfÀrg. Det Àr en frÄga om skyddsbehov och geografi.
Att sÄ mÄnga frÄn tidigare ström bedömts sakna skyddsskÀl visar dessutom att det Àr en annan situation. Det handlar inte om att vissa krig Àr mindre tragiska Àn andra, men i dag söker kvinnor och barn tillfÀlligt skydd frÄn ett krig i nÀromrÄdet. De bedömningar som gjorts visar att mÄnga av dem som i tidigare ström befanns sakna skyddsskÀl var ekonomiska migranter. Beslut och avvÀgningar som rör mÀnniskoöden Àr givetvis alltid svÄra, men detta Àr trots allt nÄgot vi mÄste vÄga prata om.
Och skulle kriget dra ut pÄ tiden, eller Àn vÀrre sluta pÄ ett sÀtt som innebÀr att mÄnga inte kan ÄtervÀnda hem har ukrainarna ÀndÄ goda chanser att finna sig tillrÀtta i det svenska samhÀllet. Engelska Àr för mÄnga ett etablerat sprÄk, man har utbildning och Àr uppvuxen i och prÀglad av en sekulÀrt kristen vÀrld som ÀndÄ Àr relativt lik vÄr.
Det Àr sÄledes en helt annan situation i dag Àn 2015, och dessa tvÄ varken kan eller förtjÀnar att jÀmföras. Den gemensamma beröringspunkt dessa möjligtvis kan ha Àr att okloka beslut 2015 och dÀrefter har minskat vÄra resurser att hjÀlpa nu. Det innebÀr dock inte att vi ska avstÄ att hjÀlpa vÄra grannar. Varken hÀr eller pÄ fastlandet.