Kvinnan jag hörde prata om en potentiell revolt har ännu inte upptäckt vad som skulle vara viktigt nog att demonstrera för. Eller mot.
Men hon har en önskan att någon gång få vara lite civilt olydig efter ett i övrigt stillsamt liv, levt utan protest.
Den som skulle vilja bry sig mer om något, engagera sig i en fråga, saknar inte uppslag på Gotland just nu.
I Eskelhem rustar de för demonstration mot den föreslagna nedläggningen av förskolan, utanför mark- och miljödomstolens tillfälliga lokaler i Visby har det sjungits kampsånger för det gotländska grundvattnet och på insändarsidorna kokar ilskan över Gotlandshems önskade försäljning av 332 lägenheter. Och jo – argumentationen i bostadsfrågan har i viss mån bitit, när styrande politiker ryckt undan objekt från säljlistan.
Utan motiverade protester riskerar beslut att bli sämre. Beslutsfattare som lyssnar på invändningar och förstår att beslutet håller på att bli fel får en guldstjärna. Brinn i alla läger är bättre än glöd som falnat och tappade sugar.
De flesta som brinner för något flammar fredligt. Engagemang en eftersträvansvärd egenskap i min värld. Utan driv ingen framåtrörelse.
Att det finns mycket glöd och iver är diverse galor ofta ett kvitto på. Under nätverksdagen 92 möjligheter i Visby nyligen delades priset Årets eldsjäl 2025 ut till Ola Arvidsson i Sanda; en drivande kreativ kraft.
Priset som lyfter vanliga människors outtröttliga energi och kreativitet smäller högt som inspiration för sockenutveckling. ”Om vi skulle ta och testa det där de gör i Sanda… inflyttarmiddag i bygdegården”. Just det. Vi kanske måste jobba lite på inflyttningen först, men sedan.
I samband med minnesdagen för Förintelsens offer delades ett annat pris ut. Smeden i Dalhem, Niko Caspers, fick Emerich Roth-priset för sitt arbete för medmänsklighet. Med ”Smeder utan gränser” har han kört förnödenheter till Ukraina.
Niko Caspers förklarade i samband med att han tog emot priset att hans ”driv” kommer från mamma. Andan är: I stället för att hela tiden se det negativa, hitta det positiva. Det går att ändra.
I närtid snart prisutdelning igen. Helagotlands omröstning om årets gotlänning har börjat. Läsarna har fått skicka in förslag på kandidater som de anser sticker ut bland de andra 61 000 människorna på ön. En jury har utsett fem finalkandidater. Gemensamt för alla fem är att de är besjälade av något. Engagemanget osar.
Rörmokaren Benjamin Ljungberg, som blivit känd för sina hamburgare och sitt sociala engagemang; att erbjuda ungdomar som hamnat i utanförskap första jobbet.
Eva Nypelius (C), politikern som drivits av sitt ledord: Att ta ansvar. Hon har gjort 40 år i demokratins tjänst. Men är inte mätt, vill bara inte vara toppnamnet längre.
Conny Bohlin som arbetat hårt för att Gotland Grand National skulle fortsätta köras på Gotland. Han beskriver att hans driv inte bara var sporten, utan de gotländska gästnätterna.
Alice Olsson, kvinna i mansdominerad byggbransch som tagit tag i kränkande behandling för att vara den person hon själv saknade under sina första år i branschen.
Niklas Callenmark som brinner för sport och motion, både i tjänsten och på fritiden. Drivande i Svaide Roma SOK. Vet hur man går från vision till verklighet.
Ingen tar ifrån dem att de är årets hamburgerföretagare, årets politiker, årets enduroräddare, årets byggkvinna, årets skidskyttemöjliggörare, men vem av dem är Årets gotlänning? Där kommer andras engagemang in, för avgörandet.
Det går att brinna hett utan att rassla med kättingar och kedjor också.
Kanske ska jag ta och säga till kvinnan som vill kedja fast sig för en god sak, att den som sitter fastkedjan inte får lika mycket gjort som den som har händerna fria och tar itu med något.