Tänk vad många ungdomar som i framtiden kommer att prata om sin studietid i Visby. De kommer att nämna Campus Gotland, motvinden på cykel till hamnen, studentlivet med nudlar, eller bättre mat på någon av Visbys alla krogar. Många av dem kanske inte kom att se så mycket mer av ön än Visby. Kanske var de inte bilburna som studenter eller fick kollektivtrafiken att funka för utflykter på helgen med buss. Men de kommer alltid att ha Gotland i en speciell plats av hjärtat. Kanske trivdes de här, men vindarna förde dem härifrån.
Vilket lyft det skulle kunna ge om fler efter avslutad utbildning stannade kvar på Gotland, istället för att kasta sig till fastlandet så fort de blivit utkastade ur sitt studentrum.
När företrädare för platsutvecklingsprojektet ”Framåt” förra veckan slutredovisade vad de jobbat med de senaste tre åren, kom speldesignutbildningen på Campus Gotland på tal. Eller snarare potentialen i spelindustrin. Den svenska exporten av spel jämfördes med värdet av järnindustrin - och vann. Dataspelsbranschens årliga branschrapport, 2024, visade en spelexport större än både kläder och järnmalm, kunde Patrik Hjert berätta. Han har varit spindeln i nätet, projektledare för det pilotprojekt som Gubis drivit åt Region Gotland, för att skapa förutsättningar för unga och barnfamiljer att kunna stanna kvar, flytta till och återvända till landsbygden. Att förmå studenter att stanna efter utbildning, för all den kraft och ungdom de har, nämndes som en stor möjlig tillväxtfaktor.
Nu lämnar Gotlands utvecklingsbolag i samverkan, Gubis, något av ett testamente för efterlevande när projektet är slut. Den som trodde att det skulle följa en redovisning på total tillväxt, antal nyinflyttade, påbörjade byggen och barn "i pajpen" och barnfamiljer i färd med att packa flyttlasset, tänker för hårt. Förändringsarbete tar tid. Detaljplaner tar tid. Men redovisningen innehåller stor framtidstro på att det ska gå att vända en oönskad utveckling. I Stenkyrka kliver Svenska kyrkan fram med byggplaner på en "ny kyrkby". Egendomsförvaltningen i Visby stift vill använda sin mark för nybygge av sex radhus.
Om kyrkan spelar sina kort väl blir de en mycket uppskattad bostadsaktör, tänker jag. Egendomsnämnden har muskler att projektera bygga, äga, driva. Kyrkan verkar beredd att satsa på nya kyrkbyar på fler ställen. Vilken inflyttningspotential. Som Arvid Mickelåker från Svenska kyrkan sade, inbjuden till redovisningen om vad som händer i projektet:
– Kyrkan är kvar när andra stängt ner.
Det låter tryggt. Den bästa ordningen är såklart att inget ska behöva stänga ner om livet spirar och gror, med bra snurr på de orter där tillväxt,- och platsutvecklingsprojektet krattat för växande. Kanske låter det mysko att regionen satsat närmare fyra miljoner på Stenkyrka och Kräklingbo. Men utzoomat i respektive närområden har det knådats för utveckling också i Martebo, Hangvar, Hall, Tingstäde och Lummelunda, liksom i Östergarn, Gammelgarn, Ala och Anga. Förhoppningsvis skapar arbetet värdefulla ringar på vattnet också till andra platser.
I sitt medskick (bättre ord än testamente) var "taktiska nyrekryteringsinsatser" utvecklingsbolagens ord för värvning av nya gotlänningar, på båten och på andra "nedslagsplatser", som Gotlandsdagen i Stockholm till exempel.
Att behålla befolkning som redan upptäckt Gotland som plats att bo på, behöver också lyftas. Så, ja, höj volymen. Med uppsökande verksamhet hos studenter. Tänk om Gotland är världens maffigaste ställe att inte bara plugga speldesign på. Tänk om Gotland blev den plats i världen där det är tätast mellan bofasta dataspeldesigners och programmerare. Flest dataspelföretag per capita. Det vore coolt, jämte besöksnäring och jordbruk. Kanske i nya kyrkbyar.