Det dystra läget för vattenförsörjningen på Gotland framgår med all önskvärd tydlighet, när regiondirektör, teknisk direktör och den operativa chefen för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap tar till orda.
De senaste tre månaderna har det bara regnat hälften så mycket som normalt, 62 mot 121 millimeter. De gotländska vattentäkterna är sämre påfyllda inför sommaren än de brukar vara. Enligt SMHI och SGU visar allt på en förhöjd risk för vattenbrist.
Susanna Trehörning från MSB stod på allvar och sade att hennes myndighet kan identifiera om det finns behov av nationellt eller internationellt stöd och hur det i så fall skulle se ut. Från journalister i rummet kom frågor om det är aktuellt att frakta vatten till Gotland och om det finns planer på att begränsa turismen. Nej, så är inte fallet. Men det jobbas på hur alla hitresta ska få kris-insikt. De får inte slösa. Varje droppe räknas.
Mina tankar fladdrade till Öland, dit det sommartid körts vatten i lastbilar över Ölandsbron. Torråret 2016 fick ölänningarna så mycket vatten till Mörbylånga från Kalmar att de behövde dra i bromsen på fasta land. Vattenläget började bli ansträngt i Kalmar redan i slutet på maj och transporterna till Öland pausades. Andra orter som Nybro, Mönsterås och Oskarshamn fick hoppa in som vattenleverantörer till ölänningarna. Må vi aldrig hamna i det läget. Fårö är redan där, med vattentransporter från Gotland.
Men där på podiet stod de och talade om att det är ett bra läge att se över sin egen beredskap. Spara på dricksvatten, men var beredd på att behöva ta till vattendunkar.
Lägg därtill en länsveterinär som konstaterar att både djur och grödor behöver vatten om den gotländska livsmedelsproduktionen ska hållas igång. ”Det behöver säkras stora volymer vatten”, sade länsveterinär Ebba Schwan och insåg själv att det är lättare för henne att säga att man ska ”tänka på sin reservplan,” än det är för lantbrukare med stallarna fulla av djur att faktiskt ha en plan B för om brunnen sinar. Egenansvar gäller dessutom för alla med egen brunn. Regionen har inget uppdrag att ombesörja vatten då. Lantbruksdjur är inte prioriterade att få vatten om det krisar. Det är nästan lite för spännande för min smak.
Många som inte har vatten i kranen från Tingstäde träsk, eller annan kommunal vattentäkt, känner säkert en osäkerhet för om den egna brunnen kommer att räcka.
Det bidrar till att det är svårsmält att de aktörer som kallat till allvarlig pressinfo om vattenläget är samma gäng som inte överklagat det 30-åriga brytningstillståndet som Heidelberg Materials nyligen fått av mark- och miljödomstolen.
Det känns nästan skenheligt att region och län nu pratar om att vi alla har ett ansvar att hushålla, samtidigt som de väljer att se på medan det gotländska grundvattnet äventyras 30 år framåt. Vi vet vilka mängder vatten som tillåtits lämna ön från pågående länshållning i de täkter där det bryts sten. Information från täktföretagens miljörapporter visar att det pumpas bort uppskattningsvis 3,2 miljoner kubikmeter yt- och grundvatten per år från de täkter där brytning sker under grundvattenytan. Ofattbart mycket vatten, 3,2 miljarder liter om året alltså. Vatten som ofta pumpats direkt till havet. Och det med tillstånd. I åratal.
Men om detta slöseri med det gotländska grundvattnet var det tyst. Slakteriet/Protos och mejeriet/Arla nämndes som stora vattenförbrukare inom industrin.
Heidelberg borde hindras från att pumpa ut vårt grundvatten i havet innan vi härjar med hitresta besökare om att de innebär en ”ansträngning på vattenförsörjningen”.
Allvarsorden från MSB, region och län rimmar illa med hur de agerat i Heidelbergs brytärende. Den elefanten drog jag in i presskonferensen. Den kan få böka runt i lokalerna i 30 år om den behöver.