Utrikeskrönika
Inte minst märks Frida Wallnors ledartext i Dagens industri (13/4) med den talande rubriken “Ge Kina en ny chans” och ett resonemang om att vi nu sitter i samma båt som Kina när det kommer till misstron mot USA. Kina skulle därför, enligt skribenten, ha starkare skäl än tidigare att leva upp till sina utfästelser gentemot Europa – om bland annat rättvis handel. Europa har dock inte råd att på detta sätt återigen vara naiva när det kommer till Kina, något som tyvärr har präglat relationen de senaste årtiondena.
Det känns därför som att det är på sin plats att påminna om vilken typ av land Kina är. Och varför vi borde hålla fast vid den nya – och delvis tillnyktrade – europeiska linjen att Kina är en konkurrent när det kommer till ekonomi och samhällssystem, samt i vissa fall samarbetspartner.
I detta nu uppskattar FN att över en miljon uigurer fortfarande sitter i koncentrationsläger i delrepubliken Xinjiang. I Hong Kong har demokratin och yttrandefriheten brutalt avskaffats med våld. I strid med det avtal som Kina undertecknat och som skulle garantera dessa rättigheter från det brittiska överlämnandet 1997 och 50 år framåt, inom det som kallas “ett land, två system”. Utöver att hålla över en miljon muslimer i koncentrationsläger och bryta ingångna avtal ägnar sig Kina åt att stötta Ryssland i dess invasionskrig av Ukraina. Bland annat genom att kompensera för Rysslands ekonomiska bortfall till följd av sanktioner och export av materiell med både civil och militär användning.
Kina använder sig även av statliga subventioner till sin bilindustri för att konkurrera ut europeiska bilföretag, på samma sätt som man tidigare gjort med solceller. Då valde de europeiska politikerna att subventionera inköp av solpaneler i den gröna omställningens namn – med europeiska masskonkurser i branschen som följd.
Vi bör verkligen inte ge Kina “en ny chans” till följd av att USA inte längre framstår som en lika tillförlitlig partner. Varje gång vi trott att Kina vill spela enligt gemensamma regler har vi blivit lurade. Europa har inte råd att göra samma godtrogna misstag igen.
Med det sagt bör vi inte bryta alla kontakter med Kina. Det finns mycket handel som kan fortgå, särskilt inom områden som inte är strategiskt känsliga. Men det betyder inte att vi ska blunda för vad Kina är – eller låtsas som om inget hänt.
Så nej, vi bör verkligen inte ge Kina en chans. Kina har redan haft den – och valde bort den.