Ledare: Därför borde EU:s ledare resa till Texas

Trump i Vita huset ställer saker på sin spets. De flesta partierna är överens om vad som är det bästa för Sverige och EU. Hur det ska uppnås är inte lika självklart.

Det är på modet att säga att EU ska ta på sig en ledartröja. I eftersvallet av det amerikanska presidentvalet har i princip samtliga europeiska ledare betonat vikten av ett starkt Europa som förmår ta eget ansvar för både säkerhet och miljö. I riksdagens EU-debatt avslutade statsminister Ulf Kristersson med att det inte finns tid för tvekan, Sverige måste ”gå all-in” i samarbetet med EU och Nato.

Samtidigt pågår FN:s stora klimatmöte, där en färsk rapport från Global Carbon Project visar att utsläppen i dag är 8 procent högre än 2015, året då Parisavtalet förhandlades fram; avtalet som USA, efter Trumps tillträde i januari, förväntas lämna igen. Samtidigt finns ljuspunkter. Utsläppen från fossila bränslen förväntas minska i både USA och EU i år. Ökningen på totalen härleds i stället till koleldning i Kina och Indien.

Om EU fortsatt ska kunna motivera hårda miljökrav och regler gentemot företag behövs också en tuffare linje mot exempelvis Kina. Kristersson nämnde EU:s tillväxtproblem, och det faktum att 90 procent av världens ekonomiska tillväxt sker utanför EU. Han noterade att USA ökar sin produktivitet genom avancerade spetsteknologier, samtidigt som EU:s lagar och regleringar håller oss tillbaka. 

Går det att kombinera tillväxt och bättre miljö? I sin bok ”Tillbaka till framgången” (Timbro, 2023) visar Henrik Mitelman hur den gröna omställningen frodas i det konservativa Texas. Texas är ledande inom både förnybar energi och miljöteknik, ”…inte för att de styrande är särdeles miljöengagerade, utan för att det är lätt att få byggnadstillstånd och det finns goda företagsvillkor.” (SvD 5/11)

Kanske bör EU:s ledare resa till Texas för att få inspiration? Ett starkt försvar, ökat stöd till Ukraina och en offensiv miljöpolitik kommer att kosta. Basen för det är en stark ekonomi, där svenska och europeiska företag behöver kunna konkurrera på den globala marknaden. Ur det hänseendet var det positivt att Kristersson betonade varje enskilt medlemslands ansvar att inte förlita sig på kortsiktiga europeiska regleringar, utan långsiktiga nationella reformer, som river hinder för tillväxt och innovation.

Det är dock lättare sagt än gjort. I år firar Sverige 30 år i EU, och den svällande byråkratin i unionen tycks vara en konstant. I den bästa av världar kanske Trump kan verka som en blåslampa för Europa att ta sina strukturella utmaningar på större allvar? Att Sverige driver på för företagande, innovation och konkurrenskraft är utmärkt, frågan som återstår är hur vi får med oss resten av unionen.