Det ska sägas direkt att höjt rotavdrag inte är någon mirakelkur som ensam kan vända Sveriges eller ens byggbranschens problem. Men i ett läge där branschen står stilla och arbetslösheten ligger runt tio procent är det en rimlig åtgärd. Att höja avdraget går snabbt och ökar efterfrågan i en sektor som just nu har det extra tufft.
Förutom att rotavdraget kan rädda en del jobb här och nu finns mer långsiktiga vinster i att det kan behålla kompetens i byggsektorn. När konjunkturen vänder kommer Sverige att behöva utbildade hantverkare, och om fler kan stanna kvar i branschen minskar risken för framtida arbetskraftsbrist.
Dessutom ger rotavdraget ringar på vatten när byggföretagen beställer varor. Jobb kan räddas även i industrin och handeln. Rotavdraget har också fördelen att det träffar de små och medelstora byggföretagen och skapar jobb på hemorten. Reformen blir därmed även en slags regional stimulans.
Prioriteringen får förstås kritik. Hyresgästföreningen menar att det är orättvist att avdraget går till husägare och tycker att regeringen hade kunnat välja att höja bostadsbidragen i stället. Hyrorna höjs nu och för många människor innebär det en ansenlig ekonomisk utmaning när matpriserna fortsätter att gå upp.
Det ligger en poäng i den kritiken. Om syftet vore att stimulera konsumtionen i stort hade höjt bostadsbidrag, höjt barnbidrag eller ytterligare skattesänkningar riktade till lägre inkomster varit mer träffsäkra. Det hade gått till de grupper som behöver konsumera men som inte har råd. Rotavdragen används dessutom i större utsträckning av äldre husägare, ofta med stabil ekonomi.
En annan kritik handlar om rutavdraget och samhällsekonomin. I en granskningsrapport från 2023 menade Riksrevisionen att rotavdraget kostar mer än det smakar för staten. Dess enda förtjänst låg enligt Riksrevisionen i att det tagit bort den svarta marknad som fanns innan avdraget infördes 2009. Myndighetens rekommendation var att förändra rotavdraget så att det var mer kalibrerat att slå mot just svartjobb. Dessa har ju återvänt fast inom andra delar av byggsektorn.
Även den kritiken är värd att ha i bakhuvudet. Men värt att notera är dock att Riksrevisionen kritiserade rotavdraget som permanent reform. Inte som tillfällig stödåtgärd i samband med konjunkturnedgångar. Erfarenheten från 1990-talet visade att avdrag kan göra skillnad vid en byggkris.
Så i stället som en allmän stimulans bör vi se de nu höjda rotavdraget som ett sätt att i lågkonjunktur träffsäkert stimulera en bransch som är samhällsviktig men konjunkturkänslig. Även om rotavdraget inte ensamt vänder konjunkturen uppåt är det en liten pusselbit som gör det enklare för de små och medelstora byggföretagen runt om i landet, och som stärker framtidstron i många hushåll.