Magdalena Andersson (S) överraskade ingen genom att i Almedalen deklarera sin intention att bli nästa statsminister. Men hur ser regeringsunderlaget ut?
Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar är tydlig. Stödet till Socialdemokraterna kommer med en kostnad – plats för partiet i en eventuell framtida vänsterregering. “Vi kommer bara rösta grönt på de regeringar som vi sitter i”, säger V-ledaren (Aftonbladet 27/6). Vilken eller vilka ministerposter skulle då Vänsterpartiet kunna få av Magdalena?
Är tanken att Nooshi Dadgostar, som representant för det näst största partiet i konstellationen, ska bli Anderssons vice premiärminister? Det har potential att destabilisera vår utrikespolitik med tanke på att Vänsterpartiet tydligt tagit ställning mot USA och Israel med anledning av offensiven mot Irans kärnvapentillverkning. Vilken sida ställer Socialdemokraterna sig på, demokratins eller islamisternas?
Ska Vänsterpartiet ratta finansdepartementet? Många frågetecken finns kvar vad gäller den ekonomiska politiken. Nooshi Dadgostar vill “dela upp Ica” och förordar planekonomi genom förstatligande och prisreglering av bland annat matvaror. Högre skatter ses som en självklarhet.
Hur ska Centerpartiet integreras i detta samarbete? Det går att skönja en tydlig högersväng från partiets sida redan. Anna-Karin Hatt var inte sen att påpeka redan dagarna efter sin utnämning till ny partiledare att det regeringsunderlag som vill ha stöd från Centerpartiet måste minska skattetrycket på både löntagare och företagare. Det går inte riktigt ihop med Vänsterpartiets höjda kapitalskatter och ofinansierade åtgärder som slopande av karensdagar och höjd a-kassa. Det torde också finnas en radikal motsatt syn på planekonomi mellan de två partierna.
Inte heller Socialdemokraterna vill se sänkta skatter, även här kommer jämkningen bli svår, kanske omöjlig.
Miljöpartiet ska ju också med på det rödgröna tåget. Ett tåg som, enligt Magdalena Andersson, ska passera stationen “stärka industrin”. Då måste energipolitiken vara i fas, få företag kan expandera eller ens etablera sig när elbrist råder. Här stavas svaret kärnkraft, något MP byggt hela sin existens på att vara emot.
Det kan anses något av ett mysterium att Magdalena Andersson åtnjuter såpass höga popularitetssiffror. Hennes aggressiva sätt och skamlösa debatteknik verkar misstas för ledarskap. Men det sänder också en signal till andra sidan rummet. Moderaternas ledare borde notera, även en arrogant partiledare med ett regeringsunderlag som går ihop lika bra som olja och vatten, kan ses som ett bättre alternativ – bara tonläget är högt nog.
Det blir inte bra politik av det, men makten är viktigare än sakfrågorna för de rödgröna. Det är tydligt eftersom det möjliga regeringsunderlaget borde göra just överenskommelser i sakfrågorna speciellt svåra.