När ett förslag till beslut som på något sätt påverkar barn ska arbetas fram, ska det göras en bedömning av de konsekvenser som det eventuella beslutet får för barn. Det finns liknande beslut angående att landsbygdssäkra beslut innan dem tas. Dessutom finns det en mängd policydokument som ska styra beslut som tas i regionens olika instanser. Nu anser jag att det är dags för ytterligare ett, nämligen ett krav på att krissäkra beslut som tas framöver.
Nu har väl regionens politiker inte varit dem bästa på att följa de olika riktlinjerna som dem själva beslutat om. Exempelvis togs det inte fram någon barnkonsekvensbeskrivning inför höstens beslut att lägga ner ett antal av regionens lekplatser. Det beslut som togs följde inte heller den policy som finns för just lekplatser. När fullmäktige beslutar om att sälja fastigheter följs sällan den tuffa skrivning angående undantag, trots att det var den nuvarande politiska ledningen som tvingade igenom den. Vi lär väl inte heller glömma det totala haveri som beslutet angående Gotlands Folkhögskola är. Ett beslut som direkt påverkar den gotländska landsbygden, men där det aldrig genomfördes någon landsbygdssäkring.
Men trots det har jag hopp om att framtida beslut ska bli krissäkrade. Den lärdom vi nu tar med oss bör vara tillräcklig för att förstå vidden av att ta beslut som inte riskerar gotlänningars liv och hälsa.
För är det något som många nu borde förstå, trots att vi ännu inte sett vidden av coronakrisen, så är det att staten, regionerna och kommunerna måste få möjlighet att ta det ansvar som många nu avkräver dem. Ett ansvar de måste kunna ta redan innan nästa kris är över oss. För den kommer, lita på mig.
Men när de skatter vi betalar in till en mycket stor del går till privata företag minskar samhällets möjligheter att ta sitt ansvar. Det är inte de privata apoteken eller läkarna i telefonens appar vi nu kräver ansvar av. När viktiga samhällsfunktioner försvinner genom nyliberala experiment som avskaffandet av apoteksmonopolet och därmed medicinska beredskapslager, eller genom att privatisera sjukvård och omsorg, då har vi inte tänkt på samhällets ansvar i kristider.
Förhoppningsvis kommer socialnämnden att tänka igenom de risker som finns med att konkurrensutsätta flera äldreboenden. Förhoppningsvis kommer hälso- och sjukvårdsnämnden tänka över vilka risker som finns med att privatisera vitala delar av sjukhusets verksamheter. I slutänden handlar det inte om att regionen ska spara pengar, utan att regionen ska kunna ta sitt ansvar när behoven är som störst. Därför måste alla beslut som regionen tar framöver vara krissäkrade.