Bee Gees gamla discohit från 1977 brukar användas som takthållare vid utbildningar för hjärt- och lungräddning. Dels för att rytmen i låten är perfekt för de kompressioner som man gör på bröstkorgen under en livräddning, dels för att Stayin alive funkar så bra i tanken att man troligen kommer ihåg den om det skulle bli aktuellt. Det är ju precis det man vill att den som drabbats av hjärtstopp ska göra, överleva.
Bromma flygplats är döende. Om inget mirakel inträffar kommer Swedavias avtal med Stockholms Stad att löpa ut 31 december 2038. Det finns redan beslut i Stockholms Stadsfullmäktige att avtalet ska sägas upp och planerna för att bebygga området har påbörjats.
När SAS vid årsskiftet gick in i en helt ny organisation, där bland annat BRA blev en underentreprenör till SAS och därmed lämnade Bromma, slogs ytterligare en spik in i flygplatsens kista.
Med de få aktörerna som är kvar har servicen på flygplatsen försämrats radikalt och om en ny aktör vill nyttja flygplatsen drar det med sig stora kostnader för den service som då behövs. En kostnad som aktören får stå för, vilket i sak innebär högre biljettpriser för resenärerna.
Frågan jag ställer mig utifrån den senaste tidens utveckling är om flygplatsen kommer leva ända fram till avtalstidens slut.
Så den satsning som ett antal gotländska entreprenörer nu försöker att få till stånd för att etablera en flyglinje mellan Visby och Bromma ser jag mer som en form av hjärt- och lungräddning på den döende flygplatsen.
Jag förstår verkligen varför de vill dra igång flyglinjen, då det är så mycket smidigare att flyga på Bromma om man bara ska till Stockholm. Eller det var mycket smidigare med den service som fanns innan årsskiftet. Det är kortare flygtid, kortare genomgång av terminalen och kortare restid till Stockholms centrala delar. Konkurrensen drev dessutom ner priserna.
Men det var då, och frågan är hur det skulle bli nu om satsningen ger frukt i form av en ny flyglinje.
Gotland behöver långsiktiga och stabila förbindelser med fastlandet och där är flygtrafiken är en mycket viktig del. De problem som vi gotlänningar i dag upplever med SAS och Arlanda som enda alternativ är möjliga att lösa, mer eller mindre. Konkurrens är möjlig, och med envishet och goda argument kan även frågor som smidigare logistik och snabbare transporter för liknande pris lösas. Men då måste vi gå ihop och göra det tillsammans.
Jag misstänker även att fler geografiska regionen ser samma problem efter de förändringar som svenskt inrikesflyg genomgick vid årsskiftet. Tillsamman borde vi kunna lösa det hela, för tillsammans är man stark.
Att då lägga energi och resurser på en ny linje till Bromma ser jag mer som hjärt- och lungräddning på en redan döende flygplats, än något som på lång sikt ger oss gotlänningar bättre kommunikationer till och från Stockholm.