Ledare: Bofride: "Viktig dokumentation för kulturarvet vidare"

Svårare är det med seder, bruk och språk. Sånt som vi gör, så som vi pratar. Med tiden tunnas dessa traditioner ut och det finns ju inget egetvärde i att hindra utvecklingen. Att tiderna ändras är något som består, vad vi än tycker om det.

Tack vare tekniken kan vi i alla fall dokumentera och spara även vårt sätt att leva, fira, sörja, prata och umgås till eftervärlden. Alla dessa initiativ är av godo. 

I dag ska det mesta vara klickvänligt, gå snabbt och ge ett omedelbart kvitto på "vad som är grejen". 

Långsam dokumentation av det som är, vardagen, anses omodernt och nostalgiskt. Men när vi i dag ser på gamla fotografier där våra förfäder är uppställda i finkläder framför huset, eller i arbetskläder med gårdens hästar, tar vi det som ovärderliga budskap från historien. 

Hur kommer våra efterlevande om ett par generationer att kunna följa oss? I dag dokumenterar vi minsta detalj av vår vardag i realtid. Men kommer Facebook och Instagram att finnas tillgängligt för våra barnbarnsbarn? Tanken svindlar.

Om Internet av nån anledning inte finns i framtiden försvinner enorma mängder fakta om hur vi lever i dag. Inte många klistrar in bilder i fotoalbum nu för tiden. Våra bilder finns på usb-minnen, cd-skivor och på nätet.

Tänk om allt som blir kvar är alla miljoner selfies där vi istället för att dokumentera situationen vi är i, tar en bild på vårt eget fejs. Så urbota trist.

Från tider när varken kamera eller datorer fanns i var mans hem, har vi andra ovärderliga källor, böcker. Genom böckerna skapar vi våra egna bilder och gör våra egna filmer i huvudet samtidigt som vi följer en historia. 

På Gotland finns flera som skildrat livet och vardagen genom tiderna. Här har även kvinnor fått en plats, vi har både Sonja Åkesson och Anna Kajsa Hallgard att stoltsera med. Två kvinnor som på väldigt olika sätt skrev om sin tillvaro.

Anna Kajsa Hallgards böcker ger en väldigt nära insikt i livet på den gotländska landsbygden för en ung kvinna med andra ambitioner än att bli gift till en gård.

En av Anna Kajsas alla berättelser har nu, 25 år efter hennes död, filmatiserats av familjen Tellström i Öja med kända skådespelare från gotländsk revyscen i rollerna. "Sammetskostymen" finns som både fristående novell och som ett kapitel i boken "Sorken" som kom 1985. Nästa helg är det premiär i bygdegården i Levide och det är Ing-Marie Tellström som är den främsta skaparen av filmen, med benäget bistånd av barn och barnbarn.

Jag fick möjligheten att se filmen redan i går på en pressvisning och det gav mersmak. Väldigt fint filmat och det var lätt att känna empati med Anna och Gustav (han heter Anshelm i "Sorken") deras sökande efter varandra under ett besök hos Annas bror och svägerska, ett möte som fick ett abrupt slut. Men också med den lite klene och tafatte sorken Lars Jakob (Noah Jakobsson) och farfar (Göthe Carlsson) och hans känsla för gården och dess framtid.

Mycket fint.