Lyckligtvis har regeringen sett på saken på ett annat sätt och arbetat intensivt med frågan om Cementas tillståndsprövning sedan Mark- och miljööverdomstolen kom med sitt beslut i början av juli.
Resultatet av detta regeringens arbete redovisades vid en presskonferens i går där näringsminister Ibrahim Baylan och miljö- och klimatminister Per Bolund berättade att en tillfällig lagändring nu föreslås som ger Cementa förlängt tillstånd i tid, inte volym. Ett välkommet besked. Allt annat hade lett till mer eller mindre kaos, oavsett om man skulle se det som ett positivt eller negativt kaos.
Konsekvenserna för ett stopp redan i oktober hade blivit alltför stora och dessa problem hade landat i regeringens knä. Somliga talar om att staten ska "inte tillhandahålla råvara" till vissa industrier. Det stämmer ju om man enögt ser på det påståendet.
Men staten har ansvar för bostäder, infrastruktur och energiproduktion. Alltså allt det som cementen används till.
Nu behöver Cementas tillstånd få en rättslig prövning som avgör själva ansökan, utifrån korrekt underlag. Beslutet om den tillfälliga lagändringen är också kopplat till en rad åtgärder för att analysera sårbarheten för svenska infrastruktursatsningar och annat med en ensam leverantör av majoriteten av cement som används i Sverige.
Också det bra och välkommet.
Debatten kring stenbrytningens vara eller icke vara är som vanligt hårt polariserad och ofta långt från både sans och vetenskap. Man gissar fritt och utredningar och analyser sågas och betecknas som lobbyism eller aktivism, beroende på var man står i sakfrågan.
När politiker och debattörer tagit upp lagstiftningen och de långdragna processerna har det av vissa tolkats som att man vill göra om lagen till stenbrytningens fromma. Men hur man än vill framställa sina meningsmotståndare så finns det ingen, vare sig politiker eller cementtillverkare, som väljer brytning före tillgång på rent vatten för gotlänningarna.
Regeringens beslut handlar inte heller om att sänka kraven för Cementa, den rättsliga prövningen ska genomföras utan politisk inblandning och efter de lagar som gäller. Antingen genom att MMÖD:s beslut överklagas eller genom en helt ny tillståndsansökan.
Kritiken har gällt orimligheten i de långa ledtiderna, samt just det som nu har hänt och som ligger till grund för regeringens inblandning, att samhällskonsekvenserna blir så stora att åtgärder måste vidtas.
En fristående konsult har snabbutrett risken för konsekvenser och kommit fram till att dessa, på kort sikt, är uppenbara och skulle drabba samhället brett på flera sätt. Samtidigt pågår utredningen om alternativen till inhemsk cementproduktion.
Det är något man kan tycka olika om men faktum kvarstår, vi kan inte låtsas att cementen inte behövs.