Inte om vi följer dem nu för några veckor. Det gäller att hålla ut, komma ihåg att detta inte är för evigt.
Vi kan roa oss med att tänka på hur konstigt det kommer bli sen, sen när vi får krama varandra igen, det kommer sannolikt att kännas väldigt intimt och lite förbjudet i början. Kramandet som innan corona nästan ersatt handslaget. Nu står vi på avstånd och bockar lite försiktigt.
Vi är nog många som också reagerar när vi ser filmer eller annat där folk lever som vanligt och inte tänker på vare avstånd eller handsprit. "Vad GÖR dom?", liksom. Så snabbt har vi vant oss vid detta fysiska avståndstagande.
Kanske kan vi återgå till ett mittemellan när smittan har kuvats av det efterlängtade vaccinet? Kramas gör man med dem man är nära och kär. Vi behöver inte ta tillbaka handslaget heller, det finns ju mer än coronaviruset som sprider sig med närkontakt.
Det ska i alla fall bli spännande att se hur mycket av våra gamla vanor/ovanor vi direkt återupptar och vilka nya vanor vi väljer att behålla.
Något som vi behöver komma ihåg är att även om viruset inte är ett gudomligt straff för mänskligheten, så visar det med all önskvärd tydlighet på vissa saker.
Som att det går att ställa om och att göra det snabbt. När människor hjälps åt kan storverk ske, likaväl som det kan gå åt fanders när vi går i flock åt fel håll.
Att vi måste sluta misshandla djur, inte minst för fåfänga begär att bära päls. Djurmarknaderna i Kina sägs vara ursprunget för smittan globalt och i vårt grannland Danmark muterade viruset via minkar på minkfarmar.
Alla som säger att klimatet växlar naturligt och inte har något med vårt sätt att leva att göra har fått svar på tal under pandemin. SVT kunde redan i mars rapportera att minskad ekonomisk aktivitet och karantän i flera länder redan då hade fått stor effekt på luftkvaliteten. Detta kunde studeras och mätas via satellitbilder.
Det vi gör eller inte gör nu har alltså direkt påverkan på klimatet här och nu.
Självklart ska vi inte fortsätta leva som om vi vore i karantän när pandemin är över. Men insikterna och lärdomarna om vad som faktiskt är möjligt måste vi bära med oss.
Även att människans närvaro också ibland är ett stöd för djur och natur. När turismen till Stora Karlsö försvann under sommaren kunde man konstatera att havsörnar tog över fågelparadiset vilket ledde till att antalet ungar totalt blev betydligt färre än vanligt. Sillgrisslornas reproduktion minskade med en fjärdedel jämfört med genomsnittet för perioden 2010-2019.
Antalet havsörnar var dock stort, i vanliga fall kan man se ett par eller tre tillsammans, i somras noterades en flock på 33 örnar.
Att låta naturen vara i fred är väldigt intressant och pedagogiskt. Djur i det vilda lever farligt och utan till exempel skyddsjakt av vissa arter skulle andra arter, deras byten, minska betydligt. Utan lantbrukare skulle många av våra husdjur vara utdöda.
Skulle våra marker och ängar överges av människan skulle Gotland växa igen på några år.
Pandemin ger oss många tillfällen till eftertanke. Även det en bristvara i det annars uppskruvade tempot.