Har Moderaterna de facto alltid föraktat Centerpartiet så som de nu med all önskvärd tydlighet visar öppet att de gör? (Inte alla moderater).
Jag vet inte, jag har inte varit inne i dessa kretsar, utan har som de flesta svenskar studerat relationerna och förflyttningarna utifrån. Kanske har det alltid funnits gnissel mellan M och C.
Som det verkar handlade Alliansen från början väldigt mycket om personkemi mellan partiledarna. Sakpolitiskt enas de fyra partierna om mycket, förut var det den eviga kärnkraftsfrågan som splittrade enigheten. När man fick den frågan av bordet genom en överenskommelse öppnade sig möjligheterna och Alliansen kunde stärkt regera vidare fram till 2014. Alliansen såg ut att må bra även efter partiledarskiften i alla partier utom Liberalerna.
När man förlorade valet 2014 och det parlamentariska läget ledde till den famösa Decemberöverenskommelsen började dock Alliansen att spricka i fogarna.
Och när Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch (KD) ännu ett val senare valde att bilda lag med Jimmie Åkesson (SD) sprack den sista sömmen och skilsmässan var ett faktum. Senare anslöt sig även Liberalerna till det konservativa blocket.
I dag är det framför allt migrationspolitiken som skiljer partierna åt.
Nu verkar Kristerssons "Vi ska inte samtala, samråda eller samregera med Sverigedemokraterna" istället gälla Centerpartiet. I alla lägen väljer M och KD numera SD framför C. I valet mellan två dåliga alternativ för politisk samverkan: S eller SD väljer de alla gånger SD. Inte ens L välkomnas i samvaron, de kanske får vara med, kanske inte.
Jimmie däremot är redan en självklar medspelare.
I en ledaranalys i DN i går konstateras: "Fortsätter det så här genom valrörelsen och regeringsbildningen nästa år blir resultatet ett nationalkonservativt block. Där kommer i så fall Jimmie Åkesson att hålla i taktpinnen, eftersom M gjort sig av med alla alternativ till ett SD-samarbete.
Det är möjligt att Annie Lööf efter nästa val måste välja mellan att stödja ett sådant och att samarbeta med en socialdemokratisk statsminister som pratar med V – att möjligheterna till uppgörelser i mitten är borta.
Men så blir det endast om Ulf Kristersson först väljer det".
Exakt så är det ju om man ser nyktert på de faktiska alternativen.
I Svenska Dagbladet ägnar sig en annan ledarskribent, gotlänningen Peter Wennblad, åt att håna Annie Lööf för att hon kommunicerar via en egen Youtube-kanal och att hennes Instagram präglas av selfies från hennes vardag.
Farbror Wennblad garderar sig visserligen själv med att han möjligen själv är en boomer men även om texten är roligt skriven så är budskapet och anslaget otroligt trist. Det är tydligen "barnsligt" och "självupptaget" att kommunicera via moderna kanaler och att vara personlig. Förutom för Ebba Busch kanske, vars sociala medier består av 100 procent personfokus. Liksom Ulf Kristerssons och de flesta andras sociala medier.
Det är lite det som är grejen.
Och när man försöker bevisa Annie Lööfs påstådda självupptagenhet med att räkna antalet gånger hon skriver "jag" i en självbiografi, ja då står det rätt klart att det handlar om något annat än kritik eller satir.
Men är det fri jaktsäsong på Centerpartiet så är det.
Fotnot: En boomer är en person som av yngre generationer betraktas som bakåtsträvande och omsprungen.