Liberalerna, Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna samlar ingen majoritet i riksdagen men har å andra sidan en (än så länge) teoretisk budget som kommer att ha stöd av fler än de kvarvarande Januaripartiernas (eventuella) alternativ.
Vänsterpartiet kommer inte att stå bakom en ny budget som de inte får inflytande i. De har investerat all sin trovärdighet i att uttrycka sitt misstroende som skapat den politiska kris vi nu bevittnar. Statsministern var under gårdagen mycket tydlig med vad han anser om Vänsterpartiets agerande och det är svårt att se hur dessa hårda ord ska kunna bygga ett nytt förtroende mellan de forna samarbetspartierna.
Sverigedemokraterna står fast vid att de kräver inflytande i proportion till sin storlek för att stödja en regering. SD har 62 mandat i riksdagen, Moderaterna 70, så man kan anta att SD kräver lika stort inflytande som Moderaterna. Däremot är de kanske taktiska och ställer snällare krav nu och de ultimativa först om en M/L/KD/SD-regering får makt i det ordinarie valet nästa år. För att visa att "titta, det var ju inget farligt att låta SD få inflytande".
Det ser i vart fall inte ut som att talman Andreas Norlén ska kunna lösa upp de hårda positioneringarna så det är sannolikt att vi trots allt hamnar i ett extra val efter de kommande talmansrundorna. En halvtimme per partiledare ger talmannen åt rundorna under dagen i dag. Efter klockan 16 har han bjudit in till presskonferens.
Det är många som flyttat sig väldigt långt från hur de såg på politiska samarbeten inför valet 2018. Då handlade det om att hantera läget med ett växande populistiskt parti som bygger sin politik på att människor ska värderas olika och att staten ska bestämma mer över din vardag, dina traditioner och kulturella uttryck.
Ett parti med denna grundinställning tyckte de flesta då, 2018, var diskvalificerat för politiskt samarbete. Inte för att det skulle vara nåt fel i att rösta lika där man var överens, utan för det man skulle behöva betala för detta stöd i form av politik enligt det som beskrivs ovan.
Det parti som starkast krävde att Vänsterpartiet skulle uteslutas ur Januariavtalet, och som var stolta över att SD utnämnt det till den främsta motståndaren – Liberalerna – är nu ivrig förespråkare för hur dåligt det är att stänga ute ytterkantspartierna V och SD.
Detta är förvisso en ändring av spelplanen som det skulle vara intressant att låta väljarna rösta om.
Till sist vill jag välkomna Mathilda Laestadius till denna sida. Hon tar över när jag tar semester, läs hennes introduktion här under.