Även om man inte håller med om deras beskrivningar eller slutsatser.
Likaledes kan det vara smärtsamt att lyssna på nån som inte har talets gåva. Även om man håller med om mycket som sägs.
I dag är det svårt att tillhöra den senare sorten om man är en offentlig person eller företrädare av något slag. Man ska förvisso vara bra på det man gör och vara en bra ledare, men snubblar man på orden så hjälper det inte. Man framstår som ängslig och inte så förtroendeingivande.
Statsminister Stefan Löfven har en tillgång som talare och det är att hans engagemang är äkta och utan manér.
I övrigt finns tyvärr mycket att önska.
Han trasslar in sig och upprepar samma saker, avbryter meningar mitt i och blir synbart stressad och forcerad i situationer som den när han intervjuades i SVT av Anders Holmberg i "30 minuter".
Framför allt lyckas han inte förklara problemen med att samarbeta med SD och vad detta kan kräva i form av förhandlingar.
Det här är ett problem över lag när det handlar om "vad som är problemet" med SD. Visst, det är mycket deras sätt att bemöta meningsmotståndare och att partiledningen inte tar avstånd från sina hetsande nätsoldater.
Men för demokratin är det politiken som är det största problemet. För trots att man kallar sig vänner av Sverige vill man förändra landet i grunden. Det framgår av både deras verklighetsbeskrivningar och deras politiska förslag. Det är SD-politiken som måste lyftas för att göra det konkret.
Det som symboliserar Sverige i dag är öppenhet, solidaritet, en välfärd för alla, att alla människor är lika inför lagen, vi har ett fritt utbildningsväsende av hög kvalitet, fria medier. Och så vidare.
Ett av de senaste SD-förslagen gäller något som måste anses vara något av det svenskaste som finns: våra folkhögskolor, dem vill SD avveckla.
"Folkhögskolorna är i stort ett forntida arv från en tid när socialdemokratin, genom sin täckmantel under benämningen folkrörelsen etablerade strukturer i samhället som kvarstår än i dag".
Förutom att det är en väldigt konstig beskrivning av folkhögskolorna så är tydligen vissa svenska traditioner och arv inte lika viktiga.
Det allvarligaste är dock människosynen som genomsyrar de flesta politiska formuleringar. Man vill kunna dra in medborgarskap och man för en diskussion om vilka som egentligen ska anses tillhöra folket från vilket makten ska utgå i en demokrati.
Här en formulering ur en nyskriven motion om just medborgarskap: "Sverigedemokraterna (menar) att det bör införas en obligatorisk lojalitetsförklaring som slutsteg i ansökningsprocessen för att medborgarskap ska godkännas. Denna lojalitetsförklaring bör hänvisa till vårt kungahus, vår demokrati och våra mest grundläggande värderingar. Den kan med fördel vara en del av de medborgarskapsceremonier som kommunerna sedan 2015 är ålagda att organisera, och exempelvis innefatta en högtidlig offentlig ed, inför familjemedlemmar och vänner, som en offentlig symbol för ens nya gemenskap med Sverige".
Detta är ett typiskt sätt att se på demokratin och relationen mellan stat och medborgare. Den fråga som behöver besvaras är inte om man tycker att Ulf Kristersson är demokrat eller inte (det är han så klart) utan vilka frågor han är beredd att kompromissa om med SD och inte.
De frågor där man redan tycker lika är som bekant inga problem att komma överens om.