Bofride: Det är människosynen som skiljer partierna åt

Regeringspartierna presenterade häromdagen sitt förslag till migrationspolitik som man vill ska gälla framöver.

Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson och Märta Stenevi, jämställdhets- och bostadsminister med ansvar för arbetet mot segregation och diskriminering.

Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson och Märta Stenevi, jämställdhets- och bostadsminister med ansvar för arbetet mot segregation och diskriminering.

Foto: Jessica Gow/TT

Ledare2021-04-10 07:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Alla anser att dagens lappverk och provisorium måste ersättas av en långsiktigt hållbar politik. Hållbar i så måtto att den inte rivs upp efter eventuella maktskiften och att den skapar förutsägbarhet.

Nu verkar också de flesta partier också tycka att det viktigaste är att minska invandringen till ett minimum. Trots att vi i dagsläget har den hårdaste politiken i EU "måste invandringen minska".

En av frågorna som diskuteras är vad särskilt ömmande skäl skulle kunna innebära. Märta Stenevi (MP) sa efter pressträffen att det innebär att de ensamkommande som nu omfattas av gymnasielagen skulle kunna vara aktuella. 

Moderaterna tolkar det som en allmän amnesti för denna grupp. Vilket de verkar anse vore en katastrof.

Det är fascinerande att se hur politiker på riksplanet pratar om de ensamkommande som en ansiktslös grupp som skulle välta hela Sverige om den fick stanna här. 

När man ser bilden av samma grupp på lite närmare håll ser man älskade "extrasyskon" som lärt sig svenska, är integrerade på orten och som inte vill något annat än att få stanna här, få ett jobb, bygga ett liv i trygghet.

Att en och samma grupp människor kan betraktas så olika är anmärkningsvärt. Det som kan sägas vara en gemensam nämnare är att ju längre bort från gruppen man befinner sig, desto farliga anser man att det är om de får stanna.

En annan fråga är kravet på språkkunskaper för att få stanna i Sverige. Det är inte direkt ett orimligt krav att man ska kunna kommunicera på det språk som talas i det land man bor i. Man ska också erbjudas utbildning i samhällskunskap som också ska ligga till grund för om man får stanna eller inte. 

Språket är ju nyckeln till både arbetslivet och till det svenska samhället i stort och en rättighet lika mycket som ett krav.

Men jag funderar på om inte dessa krav skulle omfatta samtliga medborgare? Ska vi ha parallella medborgarskap där de som föds här inte behöver uppfylla kraven medan de som flyr hit av olika skäl ska göra det? Jag tänker framför allt på det här med samhällskunskapen.

Det är uppenbart att även många infödda har bristande kunskaper i hur vårt samhälle fungerar...

Det är klart att det måste vara ordning och reda även i invandringspolitiken. Men att bara stirra sig blind på antalet människor hjälper inte att bringa någon ordning. Rätten att söka asyl är absolut, oavsett hur många vi bestämmer ska tillåtas komma till vårt land.

Det som behöver ordnas är ju det som händer sen, hur skapar vi en bättre integration? Vilka möjligheter finns att uppfylla de krav vi ställer på att kunna språket och skaffa sig försörjning?

Det ska inte heller löna sig att hålla sig undan efter att man fått ett avslag och måste lämna landet. Ett nej ska vara ett nej som det heter.

I det mesta är partierna överens kring dessa "ordningsfrågor". Den stora skillnaden går mellan hur man ser på människor, som en tillgång eller en belastning.

Med tanke på utmaningarna för hela Europa framöver kanske det kommer att te sig väldigt konstigt i framtiden att vi ägnade så mycket kraft åt att hindra människor att komma hit när alla länder då slåss om att öka antalet invånare för att upprätthålla skattekraften.

GOTLÄNNINGEN

Det här är en ledare från Gotlänningens ledarsida, oberoende centerpartistisk.