Den internationella domstolen har gett oss ett beslut i frÄgan om Israel-Palestina. Efter en 18 mÄnader lÄng process har FN:s huvudorgan för juridiska bedömningar och domslut i Haag kommit fram till att Israels ockupation av palestinska territorier Àr olaglig enligt folkrÀtten. Ett historiskt beslut som ger hopp om att fler stater ska agera och erkÀnna Palestina som land, Àven om det bekrÀftar det mÄnga redan vet.
Efter beslutet har Israel försökt hÄlla kvar sitt stöd frÄn USA. Israels premiÀrminister Benjamin Netanyahu har vÀdjat till den amerikanska kongressen om att lÀnderna mÄste stÄ sida vid sida. MÄnga av kongressledamöterna valde dock att bojkotta mötet. Att han vÀdjar till USA Àr naturligt. Domstolsbeslutet uppmanar fler stater att erkÀnna Palestina som land och uppmanar till eldupphör och ett slut pÄ ockupationen frÄn Israels sida. Det finns alltsÄ en risk att lÀnder vÀnder sig ryggen mot Netanyahu. USA som stormakt har varit vÀrdefull att ha vid sin sida.
Men om Kamala Harris vinner valet Ă€r det inte sĂ€kert att hennes stöd kommer vara lika omfattande. Hon bekrĂ€ftade och förtydligade att USA kommer stötta Israel i att försvara sig mot Hamas. Hon upprepade ârĂ€tten att försvara sigâ flertalet gĂ„nger. Biden har stöttat Israel blint i alla frĂ„gor â nĂ„got han ocksĂ„ fĂ„tt kritik för Ă€ven av en del partikamrater. Harris fĂ„r nu samma kritik för att hon verkar gĂ„ i Bidens fotspĂ„r. Men hennes senaste tal hintar om annat. Hon verkar dock inte vara nog bekvĂ€m med att sticka ut hakan i frĂ„gan ytterligare, i alla fall inte Ă€n. För oss som följt konflikten en lĂ€ngre tid tillbaka, lĂ„ngt innan upptrappningen av vĂ„ldet i oktober förra Ă„ret, Ă€r det en positiv utveckling, men kanske inte progressiv nog.
Sedan oktober har diskussionerna frĂ€mst handlat om huruvida Hamas kan anses vara en representation av Palestina eller inte. Hur det Ă€r en legitim, bevĂ€pnad konflikt â oavsett vad man tycker om det. Men beslutet frĂ„n domstolen ger oss sĂ„ mycket mer. En annan bild som tydligt förklarar vad juridiken egentligen sĂ€ger. Och det som mĂ„nga verkar glömt bort. Det berĂ€ttar om den diskriminering och vardagsvĂ„ld som palestinier upplevt under sĂ„ lĂ„ng tid. Det som vĂ„ra vĂ€nner berĂ€ttar om. VĂ€nner som bevittnar om hur de behandlas för att de Ă€r palestinier, hur en resa som normalt ska ta trettio minuter till jobbet ibland tar tre timmar pĂ„ grund av diskrimineringen. Hur man inte kan resa fritt i det land man vĂ€xte upp i. Det bekrĂ€ftar deras berĂ€ttelser om hur barn fĂ€ngslas, slĂ„s och behandlas illa av israelisk polis. Det bekrĂ€ftar polissirenerna vi hör i telefonsamtal med dem. Det bekrĂ€ftar frustrationen vi hör i deras röst sĂ„ fort de behöver hantera nĂ„got administrativt. Det bekrĂ€ftar det vi redan vet - att förtrycket pĂ„gĂ„tt lĂ€ngre Ă€n sedan oktober förra Ă„ret. Och att det Ă€r olagligt.
Domstolsbeslutet bekrÀftar allt detta. BÄde hur ockupationen Àr olaglig och bör upphöra och att Israel inte gjort tillrÀckligt för att förhindra ett folkmord. Hur Israel mÄste gÄ ur Gazaremsan och lÄta palestinier resa fritt mellan Gaza och VÀstbanken. Förhoppningsvis leder det till att fler lÀnder sÀtter press pÄ Israel att efterleva domstolsbeslutet.