Ledare: Beslut om liv och död över anhörigas huvuden

Det spretar betänkligt om de senaste beskeden om covid-19-pandemin. Regeringen liberaliserar restriktionerna för krogar samtidigt som antalet smittade i Stockholm ökar igen. 537 nya fall under vecka 38 blev 923 nya fall under vecka 39. Stockholmsregionens smittskyddsläkare beskriver ökningen som ett trendbrott.

– Vi är allvarligt bekymrade och ser allvarligt på läget om smittspridningen i Stockholm, sade Björn Eriksson, regionens hälso- och sjukvårdsdirektör, under gårdagens presskonferens.

Han fortsatte:

– De nya sifforna tyder på att spridningen ökat och att alltför många slutat följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer, man har börjat slappna av helt enkelt.

Är det bara jag eller pratas det inte lika mycket om gruppimmunitet längre?

Nu står landets äldreboenden i begrepp att åter öppnas för besökare. Det har varit en tuff tid för dem som lämnats utan besök av anhöriga. Men många anhöriga har lämnats utanför på mer sätt än ett.

Jag har tidigare skrivit om kritiken mot hur besluten om behandlingen av smittade vid äldreboenden har fattats. När man beslutar att det inte är det bästa för den sjuka att skickas till sjukhus för vård, så kan det vara ett riktigt beslut beroende på allmäntillståndet. Men beslutet har stor betydelse för den sjukas prognos – behandlingen för dem som stannar på sitt äldreboende har liknats vid dödshjälp – och det har rapporterats att läkare fattat beslut per telefon utan att träffa patienten.

Nu rapporterar Sveriges Radios Ekoredaktion, efter en granskning, hur anhöriga varken har tillfrågats eller informerats när vården fattat beslut om att inte sätta in livsuppehållande behandling som syrgas och näringsdropp. Många av dessa sjuka har istället fått palliativ vård, vård som ska underlätta väntan på döden med hjälp av smärtstillande och lugnande medel. Medel som påverkar patienternas andning.

Jag har själv varit med om att, tillsammans med vårdpersonal, fatta beslut om att avsluta behandling som skulle förlänga livet för en anhörig. Dock ej i samband med Coronapandemin. Det var svåra beslut, men utdragna dödsprocesser obotliga tillstånd är också svåra och det var definitivt värdefullt att vara med och fatta beslutet. Om jag fått veta att vården fattat ett sådant beslut utan att på något sätt involvera mig eller ens informera mig som anhörig så hade jag blivit rasande.

Smittspridningen bland och behandlingen av de äldre framstår allt tydligare som Sveriges största misslyckande under pandemin.