När jag läser gårdagens ledare på Gotlänningen blir jag lite fundersam. Sidans politiska chefredaktör Eva Bofride skriver ”Socialdemokraterna vill inte samarbeta över blockgränser om de inte får ha ledartröjan.” Det jag har hört från den rödgröna sidan är en helt annan version. Att ett samarbete inte var aktuellt oavsett vem som blev regionstyrelsens ordförande. Jag och Bofride har ju helt olika kontaktnät och jag har svårt att tro att någon av oss blir direkt vilseledd av dem vi pratar med. Jag kan då bara se att det hela beror på ett eventuellt missförstånd som lätt borde kunna redas ut. Men jag uppfattar att ställningarna är låsta. Jag uppfattar inte ens att det finns en tillstymmelse till utsträckt hand från den borgerliga minoriteten för att reda ut ett eventuellt missförstånd.
Har vi verkligen fått ett ”låtgå” styre bara på grund av ett missförstånd? Har vi här på Gotland sen valet i september 2018 haft ett minoritetsstyre som inte vågat ta initiativ till samarbete för att de tror att den rödgrönrosa gruppen bara är intresserade av samarbete om de också får ledartröjan? Då har vi stora problem i den politiska ledningen. Det är inte bra för Gotland att politikerna inte klarar av att prata med varandra utanför möteslokalerna och ansvaret ligger helt och fullt på dem som styr. Så länge det finns ett parti, oavsett vilket, som kan välja och vraka vilka förslag som de vill stödja är det svårt att styra Region Gotland på ett bra sätt. Då måste, för Gotlands bästa, de som styr hitta samarbeten för att ge en stabil beslutsprocess.
Men jag är tveksam till att låsningen beror på ett missförstånd om partifärgen på regionstyrelsens ordförande. Jag tror samarbetsproblemen beror på problemen med att flera partier försöker styra i minoritet. Vi har sett samma problem i riksdagen under Alliansstyret 2010-2014. En fyrpartiregering som lade fram sina förslag till riksdagen på vinst och förlust. Vi ser en liknande problematik i dag på grund av Januariavtalet, JA, där de 73 punkterna inte är lätta att rubba på även om en majoritet av riksdagen är emot förslaget. Nu blev det ändringar gällande privatiseringen av Arbetsförmedlingen, men det är nog tyvärr ett undantag.
Flerpartistyren i majoritet har det svårt då de samregerande partierna måste hitta ett gemensamt förslag innan det kan läggas fram. Förhandlingar där partier får kompromissa ihop politiska förslag där dem inte sällan får ge med sig i principiella frågor. Då kan ni tänka er hur litet förhandlingsutrymmet är för ett eventuellt samarbetsparti att få igenom sina synpunkter, när de styrande redan stött och blött problemen och hittat en kompromiss. Hur mycket kan ändras i ett förslag som redan stötts och blötts av fyra parter med något så när liknande politisk agenda? Hur mycket utrymme finns då för exempelvis Socialdemokraterna att ändra så de kan ställa sig bakom förslaget.
För att få till ett riktigt samarbete måste den styrande minoriteten öppna upp för en eventuell samarbetspartner redan initialt i arbetet. Precis det som skett i rikspolitiken i och med JA. Men här på Gotland verkar ett liknande avtal för att säkra en politisk stabilitet vara ytterst avlägset. Då verkar den borgerliga minoriteten föredra att lägga fram sina förslag på vinst och förlust och skyller det hela på något som uppenbarligen är ett missförstånd. Av den anledningen skulle jag vilja se att eventuella missförstånd eller låsningar reds ut, för Gotlands skull, så vi kan få en stabil politisk ledning på vår kära ö.