Badbryggorna vid Snäckviken. Regionens vattenprov taget den 10 juni 2025 visade att badvattnet, trots det stora utsläppet tidigare under våren, då var tjänligt.
Nu står omfattningen av den stora avloppsläckan i Snäckviken i våras klar. Eller kanske inte helt klar, men klarare. På Region Gotland har de tidigare hänvisat till sekretess och har inte för gotländska reportrar haft lust att berätta några detaljer kring händelsen.
Men i en avvikelserapport som Helagotland tagit del av framgår nu att det från mitten av mars till början på maj dånade ut totalt 3 000 kubikmeter orenade toalettnedspolningar i Östersjön. Orsaken - ett stopp i ledningarna till en pumpstation vid Snäck.
Att det under månader kunnat pågå ett utsläpp av orenat ”mofsigt” vatten, mellan Flundrevikens båtklubb och badplatsen vid Snäck, är ett riktigt dåligt facit för Region Gotlands larmsystem och tillsynsrutiner.
Det borde såklart ha gått ett automatiskt larm. Men pumpstationen larmade inte som den skulle om det pågående avloppsläckaget.
Man kan undra om avloppsvattnet hade fortsatt att flöda än i dag om inte allmänheten tipsat P4 Gotland, vars reporter Linnea Nilsson ryckte ut och kunde konstatera flytande kondomer, trosskydd, portionssnusprillor och allsköns toalettpappersgegga i Snäckviken.
Om pumpstationer är utrustade med larm är det inte reportrar som ska få stopp på avloppsläckor. Först efter medias ingripande sanerades badviken på synlig gegga.
”Övervakning av styrsystem” i all ära, men ögon på plats är oslagbart, vad det verkar. Bra att de på avloppsenheten går igenom alla sina rutiner för tillsyn så att liknande läckage inte ska upprepas.
Har inte fördjupat mig i orsakerna till sekretessen om avloppsutflödet, men enbart motivet att något är pinsamt för de inblandade räcker ju inte för att mörka det som hänt i Snäckviken. Upp med skiten till ytan, tänker jag, i dubbel bemärkelse. Händelsen får inte sopas under någon mörk matta utan måste ju hanteras i öppen dag för att ge förtroende för åtgärder och lärdomar. Det får verkligen inte hända igen. Inte där i Snäckviken och ingen annanstans.
Den här gången var det en välbesökt badvik som drabbades av utsläppet och sanering följde, men tänk alla gånger som utsläppen av orenat avloppsvatten sker medvetet. Och noll sanering sker. Alla så kallade bräddningar; de gånger som reningsverken på Gotland inte hinner med stora mängder vatten. Vid kraftiga regn kan bräddning användas som en säkerhetsfunktion i ledningsnätet. Praktiskt att folk slipper få översvämning hemma, men omysigt på de platser där orenat skitvatten med höga fosforhalter brakar ut i naturen.
Minns projektet Klart vatten. Hur Region Gotland upprepade krav, nästan sjasade, med oss som hade undermåliga egna avlopp att fixa till dem. Pronto. Det var viktigt att vi i de 14 000 hushåll som saknar kommunalt vatten och avlopp på Gotland såg till att rusta våra små avlopp så att de blev godkända av miljö- och byggnämnden. Många nya infiltrationsbäddar anlades, åtskilliga nya brunnskammare grävdes ner. Bra projekt ju. Bajskorvar ska inte flyta i närmaste dike.
När regionen ställer hårda krav på de 40 procent som har enskild avloppslösning så borde blickarna riktas också mot den egna skitiga hanteringen. Sopa rent framför egen dörr, liksom. Om de enskilda avloppen ska kravställas, med stora kostnader för dem som får förelägganden, måste regionen sköta sin avloppshantering, sina reningsverk, så att vi slipper hålla för näsan i plurret.
Till alla som skriker att det inte är vattenbrist på Gotland, för att ön är en ö omgiven av vatten... Ni vet argumenten, ”det är bara att satsa på avsaltning”. Nja. Den senaste tiden har den undermåliga effekten på avsaltningsverket i Kvarnåkershamn i kombo med avloppsläckan i Snäckviken stärkt mig i uppfattningen att vi ska vara rädda om det grundvatten vi har. Jag dricker hellre det.