I november i fjol skrev Dagens Nyheter:
"Kirunas nya badhus skulle ha kostat 360 miljoner kronor. I dag är notan uppe i över en miljard kronor men kommunen befarar att kostnaden kan fortsätta stiga."
Mats Taaveniku, kommunalråd (S) i Kiruna, kommenterade överflödigt för DN att:
– Det är ett ruskigt dyrt badhus.
Kiruna är det mest iögonfallande exemplet. Men man behöver inte vara någon sökmotorspecialist för att läsa om en lång rad andra badhus som blir mycket dyrare än först planerat. Kävlinge. Jönköping. Hässleholm. Norrtälje. Bålsta. Sundsvall. Jag skulle kunna fortsätta.
Kirunas elände var för övrigt inte över i och med DN:s publicering i höstas. I april rapporterade Sveriges Radio:
"Badhusbygget i Kiruna fortsätter att spränga kommunens budgetar. Nu står det klart att det krävs 161,5 miljoner kronor till – brister i ventilationen är en orsak. Den totala kostnaden för bygget är nu uppe i cirka 1,25 miljarder kronor."
Det har varit till synes oändliga turer på vägen mot ett nytt badhus i Visby. Ett exempel ur högen på orealiserade planer är när Region Gotland för halvtannat decennium sedan försökte handla upp arenahall med bad på Södra Hällarna, där det numera är ett kommunalt naturreservat.
Nu är det många som hälsar nyheten med glädje, sedan Regionen meddelat att det nu ska vara klart för byggstart för ett nytt badhus. Budgeten är på drygt 360 miljoner kronor.
Glädjen finner jag fullt begriplig, med tanke på att projektet varit efterlängtat i decennier. Men personligen är jag ingen badhusbadare, så mina känslor vill jag mer beskriva som oblandad oro för vad slutnotan ska bli. 360 miljoner är ju för övrigt precis vad Kiruna kommun från början trodde att deras badhus skulle kosta, vilket är ett obehagligt järtecken. Men så illa som i Kiruna ska det väl ändå inte behöva bli?
Det finns naturligtvis inget omedelbart samband mellan det nya badhuset och Region Gotlands ansträngningar för att uppvakta regeringen om ansvaret för sjukvården på Gotland och Regionens ekonomiska trångmål. Men det blir ju ofrånkomligen så att Regionen Gotland inte stärker sin berättelse om ett omöjligt uppdrag, när man samtidigt bygger badhus för 360 miljoner plus ett ännu okänt antal miljoner i väldigt oväntade merkostnader. Vad skulle du tänka om grannen inte anser sig ha pengar till sina löpande oundvikliga utgifter, samtidigt som du kan se anläggningsarbetena för en ny pool på andra sidan staketet?