Dagen är kommen, den dag som man kanske hade hoppats på aldrig skulle komma, men som ändå var rätt väntad. Socialdemokraterna bestämmer sig för att sätta hårt mot hårt. Förslaget till ett nytt partiprogram visar att partiet har svängt helt – i flera avgörande frågor. Migrationspolitiken föreslås bli stramare. Tagen mot kriminalitet hårdare. Det är ledsamt att behöva se det komma från sossarna. Men det är samtidigt inte oväntat. För att ens ha en chans till nästa mandatperiod är det den här typen av politik som kommer krävas. Men kommer det räcka?
Det kan tänkas vara ryggradslöst. Att svänga i stora, avgörande politiska frågor. Att försöka förnya hela partiet. Men det är tyvärr det politiska klimatet vi har idag. Vi såg alla hur det gick för Kamala Harris. Att fortsätta stötta progressiv politik i hopp om att folk kommer ta sitt förnuft till fånga och rösta med hjärtat fungerar inte. Trots den extensiva kampanjen så hjälpte det inte Harris. Och det kommer inte heller hjälpa Magdalena Andersson. Sossarna gjorde det som ansågs nödvändigt. Även om det är en stor besvikelse. Risken finns att det finns motstånd inom partiet. Många trogna väljare kanske till och med går åt vänster.
Det är mörka tider. Och frågan är när eller om det kommer vända?
Jag har skrivit om det tidigare – hur Trump – likt de flesta onda i filmerna alltid återkommer. Trots att man trott att de äntligen var borta för evigt. Detsamma gäller Tidölaget och deras urusla politik. Det hade inte varit helt oväntat att de får sitta en mandatperiod till. Trots sämst klimatpolitik i EU och rasistisk migrationspolitik.
Det är svårt att vara snäll i en allt hårdare värld. Magdalena Andersson har tidigare sagt i en intervju från 2016 att hon inte blev socialdemokrat för att hon är snäll. Utan för att hon ser det som ett rationellt sätt att organisera samhället. Frågan är hur man rationaliserar hårdare tag? När världen behöver mer solidaritet?
Stora delar av sossarnas reformer definieras som insatser för ”ökad samhällsgemenskap” – men ställer egentligen hårdare krav på utsatta grupper. Exempelvis asylsökande. Det är tråkigt att se. Från en stark välfärdsstat, till en mer individualistisk stat. Vissa saker finns kvar och känns igen, exempelvis inga vinster i välfärden. Men det är en uppdatering av hela partiet. Kommer trogna väljare följa efter? DEt återstår att se.
Hoppet från sossarna är nog att plocka osäkra väljare – eller mittenväljare som lutar höger, men inte så höger att de vill få 2 i 1-dealen som kommer med en röst på Moderaterna. Man vill inte få med Sverigedemokraterna på köpet. Men frågan är om sossarna kommer lyckas? Det är tveksamt. Harris försökte göra detsamma genom att hålla sig neutral i frågor som rör exempelvis Palestina. Man riskerar hamna i en retorik som menar att högern hade rätt hela tiden. Att Socialdemokraterna äntligen förstår hur världen fungerar. Eller att man vänder kappan efter vinden och saknar ryggrad. Det kan tyvärr anses vara giltiga argument. Hade jag sett högern agera på samma sätt hade jag nog reagerat likadant.
Det är tråkigt när det sista hoppet lämnar en för att strama åt sin politik för att passa in i ett allt hårdare klimat. Det är förståeligt, men man hade hoppats på att sossarna skulle ha stått fast vid sina politiska värderingar. Bara för att man lärt sig spela högerns spel betyder det inte att det är moraliskt önskvärt.