Polisen misslyckas med var fjärde delgivning och domstolarnas stämningsmän kan inte hitta rätt person varannan gång. Konsekvensen blir inställda rättegångar, straff som inte verkställs och obetalda skulder. Att vara otillgänglig är bevisligen ett effektivt sätt att hålla sig undan rättvisan. Detta behöver åtgärdas.
Att få information om att man är del i en rättsprocess är en självklar rättighet. Däremot är det underligt att man fortfarande måste få den underrättelsen fysiskt i hand. I det skuggsamhälle som många kriminella lever i får deltagandet i rättsprocesser därmed ett drag av frivillighet. Dessutom skapar delgivningsreglerna incitament för den misstänkte att ligga lågt. Är man tillräckligt framgångsrik i att hålla sig undan löper nämligen preskriptionstiden ut.
Kravet om den fysiska delgivningen kommer från en tid då postgången var statens huvudsakliga verktyg för att nå den enskilde. Detta är nu tradition, men digitaliseringen erbjuder nya möjligheter. Digitala brevlådor är i dag mycket populära och så gott som alla kommunicerar via chatt och e-post. Många kriminella befinner sig måhända på okänd ort, men de har garanterat konton på sociala medier.
Det är lätt att föreställa sig tekniska lösningar för att överföra en handfull kilobyte till en misstänkt. Ett email med mottagarbevis, ett meddelande på WhatsApp, en pop-up i webbläsaren. Att din smartphone ber dig acceptera mottagandet av ett viktigt meddelande från Kronofogden under inloggning är ingen omöjlighet. Så gott som alla appar ber dig i dag att läsa och acceptera användarvillkoren innan användning.
Tidigare i år sade Tidöpartierna nej till Socialdemokraternas förslag om digitala delgivningar, men efter P4:s granskning har man bytt spår. Regeringen kommer nu tillsätta en utredning kring modernare delgivningsmetoder.
Frågan om analoga och digitala delgivningar belyser ett mer generellt problem med att effektivisera statsapparaten. Det finns nämligen gott om processer som kan förbättras och förenklas genom digitalisering. Ett exempel är Jens Nylanders avslöjande om papperskvarnarna på CSN. Istället för att skicka en Excel-fil med data till ett kreditupplysningsföretag skriver myndigheten ut och postar över 20 000 sidor. Varje månad. Den sortens fysiska handläggning är lika otidsenlig som att använda en skrivmaskin.
Att kunna slippa straff med ni-kan-inte-ta-mig-strategier är oacceptabelt. Så länge denna möjlighet finns spelar det ingen roll vilka lagar som stiftas. Att införa digital delgivning måste vara en av rättspolitikens lägst hängande frukter. Det är hög tid att rättssystemet får en uppdatering.