Jag spelade massor av fotboll när jag var barn. Aldrig i organiserad form, i en klubb. Däremot i skolan, mycket mer mellan lektionerna än under gymnastikundervisningen. Dessutom på ett par olika närbelägna fotbollsplaner. Men allra mest på den knöliga gräsplanen hemmavid. Ett fält med två hemmasnickrade fotbollsmål mitt bland villakvarteren, granne med en liten skog, Och vi räknade ALLTID målen.
Fotboll var inte det enda vi tävlade i, alldeles frivilligt. Vi räknade målen även när vi spelade landhockey och i skidbackarna tog vi tid. I skogen jag nämnde, som var tämligen kuperad, spelade vi kula på en hårdtrampad bana och det innehåller ju till och med på sätt och vis ett element av vadslagning. Det var mycket uppenbart vem som vann. Där ägnade vi oss också åt terrängcykling, utan att någonsin ha hört talas om BMX. Och vi uppfann sporter som terrängkrocket där matcherna, på grund av svårighetsgraden, kunde pågå i många timmar. Och så vidare. Mycket vidare. Vi tävlade i allt vi kunde komma på att tävla i.
Inom fotbollen spelar man inte länge "riktiga" matcher när barnen är under 13. Det har man inte gjort på åtta år. Inga resultat, inga tabeller.
Fotbollen gör naturligtvis som den vill inom sitt eget fögderi. Men jag vet vad jag skulle ha tyckt som barn. Vad i hela friden håller de på med? Fast i mer uttrycksfulla ordalag.
En av dem som var kritiska när fotbollen genomförde förändringen var simmerskan och OS-guldmedaljören Sarah Sjöström, som år 2017 tog upp frågan i sitt sommarprat i radion och senare också i en intervju i Dagens Nyheter:
– Barn tycker att det är roligt att tävla. Frågar du barn, så är det allt man gör. Man tävlar med varandra hela tiden. Som jag berättade så tror jag att man lär sig himla mycket av att tävla, inte bara för att man ska bli bra på idrott utan det är allt man gör i livet. Man ska försöka lära sig att göra något lite bättre nästa gång. Det är lite det som jag pratade om.
Och hur skulle det ha gått om en ung Sarah Sjöström inte fått tävla?
– Jag skulle inte ha tyckt att det var lika roligt med idrott om det varit så, då hade jag säkert slutat och gjort något annat i stället.
Inte heller i gotländska Krullis Cup registreras det några officiella resultat och det utses inte några vinnare bland dem som är tolv eller yngre. Men under matcherna har man ändå räknat målen på en resultattavla. Något som är tillräckligt tävlingsinriktat för att man ska överväga att sluta även med detta. Jessica Nilsson, del av ledningen för Gotlands fotbollförbund, säger till Helagotland:
– Det är inget som vi har diskuterat och det klart att man kan välja att ta bort det. Det finns egentligen ingen anledning att målen sätts upp. Nu när frågan har kommit upp kommer vi att ta en diskussion hur vi ska göra framöver. Det kanske försvinner till nästa år om vi fattar det beslutet och är något som vi får ta upp i tävlingskommittén.
Jag känner mig rätt övertygad om att de flesta av de unga spelarna hur som helst kommer att veta hur det ligger till, oavsett om man släcker resultattavlorna.
Det finns många sätt för unga att ändå få utlopp för sin tävlingsinstinkt och sin vilja att jämföra sig med andra.
En av de fritidssysselsättningar som verkligen har växt på senare år är E-sport. Det kanske inte gör så mycket, eller något alls, för utövarnas fysiska träning. Men det är VÄLDIGT tävlingsinriktat. I dataspel kan man tävla med eller mot andra utövare och mot programvaran och de hinder som den ställer i spelarens eller lagets väg. Det tävlas på liv och död, om än bara inom ramen för spelets artificiella verklighet.
En av anledningarna till att man Svenska Fotbollförbundet – som borde heta ”fotbollsförbundet” med ett ”s” i –slutade registrera resultat i fotbollsmatcher med unga spelare var hets och stress i samband med match. Om det var vuxna som inte förmådde vara just vuxna så är det kanske i åtgärder riktade mot dem som man borde ha sökt lösningar.