De utförde sitt arbete trots att chefen inte kunde kontrollera vilka som fikade och hur länge.
Som anställd upptäckte sannolikt många hur otroligt mycket mer effektivt man kan jobba hemma när man slipper bli störd var femte minut.
Denna bild kan också användas som ett sätt att se på staten och individen/medborgaren. Staten ska tillhandahålla stödsystem men allra bäst blir det om var och en får avgöra vad som är bäst för just en själv. En mycket förenklad bild men ändå.
Det finns politiska partier som förespråkar en sådan liberal samhällsbild. Det finns också partier som blir misstänksamma av allt som inte staten och politikerna har kontroll över. Privata företag är alltid misstänkta. Vill ett privat företag bygga eftertraktade lägenheter för särskilt boende? Det måste ligga nåt skumt bakom det.
Att det offentliga och det privata samverkar är det absolut bästa för alla. Näringslivet ska sköta sånt som företagare är bäst på. Det offentliga ska ägna all kraft och alla skattepengar till att se till att välfärdssystemen fungerar.
Lägg krutet på regelbundna och kvalitativa utvärderingar för att kontrollera att alla sköter sig, både privata och offentliga.
Vill privata aktörer bidra med sådant som regionen annars skulle behöva satsa skattepengar på är det något man bör bejaka och välkomna och hitta lösningar för. Inte till varje pris stoppa för att man är ett parti som tycker att politikerna alltid vet bäst. Det handlar inte om att gena i kurvor eller strunta i regler, det handlar om ett förhållningssätt.
Att ha regionens och regioninvånarnas bästa för ögonen.
Partierna har olika visioner om samhället som man ska ifrågasätta men då är det klädsamt att argumentera emot i sak istället för att misstänkliggöra intentionerna. Värst är partier som är de mest benägna att sabla ner på alla andra men som inte har någon egen politik att presentera över huvud taget.
Av en slump hamnade jag på SVT Play där man samlat ett antal slutdebatter inför olika val. Jag började titta på debatten inför valet 2002 och det är snudd på overkligt hur stor skillnaden är mot dagens debatter.
Här satt alla ner, ingen som inte hade ordet pratade. Ordet fördelades av programledarna Erik Fichtelius och Stina Dabrowski.
Mediernas viktigaste uppdrag är att hjälpa medborgarna att göra sitt val på valdagen på bästa möjliga grund. Inte poängsätta "vinnare och förlorare" i debatten.
Medierna misslyckas ganska ordentligt med detta nu för tiden. Det är till exempel oacceptabelt att Vänsterpartiets trolleritrick kunde leda till regeringskris när allt grundade sig på protester mot ett förslag som inte fanns. Medierna rapporterade å ena sidan och å andra sidan men gjorde ingen bedömning av vad som faktiskt var sant.
Det är orimligt och det är allvarligt. Medierna måste orka stå emot, fortsätta ställa makthavarna mot väggen även när det inte blir "bra tv" eller leder till rubriker i andra medier.