Ny kärnkraft var ett av Tidögängets stora vallöften. Allt från klimatmålen till elpriserna skulle lösas om det bara stod ett par tre nya kärnkraftverk klara så fort som möjligt. Det första spadtaget skulle till och med tas under mandatperioden.
Men när verkligheten kom ifatt vår SD-styrda regering var det inte längre lika lätt. Det fanns helt enkelt inte ekonomi i att bygga och driva kärnkraftverk och om någon ändå skulle försöka bygga ett nytt fanns risken att det skulle gå många mandatperioder innan det kunde kopplas in.
Nu verkar tidsaspekten inte längre vara något problem för regeringen, så vad gör de då för att lösa upp den ekonomiska knut som marknaden inte kan lösa. Jo, man ser till att staten garanterar lönsamhet genom í det här fallet skapa fina möjligheter till lån för investeringen och subventioner som löser produktionskostnaderna som ligger långt över våra relativt sätt låga elpriser. Problemet som jag ser det är att de skickar fakturan till framtida generationer vilket jag skrev om häromdagen.
Allt detta som nu skapats för att få till nya kärnkraftverk skulle kunna omsättas även till bostadsmarknaden som inte fungerar som den ska. Trots att vi sen länge har en rätt omfattande bostadsbrist i landet byggs det för få nya bostäder. Marknaden som ska lösa allt sitter på låda, som det brukar heta när byggnadsarbetare inte har några jobb.
Bostadsbyggande är dessutom ingen raketforskning då det är relativt enkelt att bygga hus man kan bo i. Värre är det att bygga bostäder som folk har råd att bo i. Många projekt blir aldrig av då det inte finns ekonomi i dem och nu har vi även fått se hur nybyggda hyreslägenheter förblir outhyrda. Detta för att hyrorna skjuter i höjden på grund av höga byggkostnader.
Och så har det varit nu under många år även om kostnaderna för byggmaterial också rusade under pandemin. Men om det är det rätt tyst.
När matpriserna stiger mer här i Sverige än i våra grannländer ifrågasätts matvarujättarna och deras i det närmaste monopolliknande ställning, oligopol. Och det är helt i sin ordning. Mat är ett måste för att överleva och om matpriserna skenar på grund av överpriser i de olika produktions- och distributionsleden drabbar det ju alla.
Jag saknar en liknande debatt gällande byggmaterial och bostadsbyggande.
Nu är höga hyror på nyproducerade hyresfastigheter inte det enda problemet som hyresvärdar har. I förhandlingarna om hyran saknas möjlighet för hyresvärden att ta höjd för framtida renoveringar som inte höjer standarden på lägenheterna. Exempelvis stambyten och renovering av tak och ytterväggar. Något som bland annat Gotlandshem ofta påpekar.
Som ni förstår finns det ett jobb att göra för våra politiker, men vilja verkar saknas.
Tänk om vår politiker var lika intresserade av nya bostäder som av nya kärnkraft. Tänk om en liknande lag togs fram där fastighetsbolagen fick möjlighet att låna till investeringen och dessutom få kompensation för de höga produktionskostnaderna så det kunde sättas en vettig hyra. En kompensation som innebar att hyresvärden förutom att sätta en låg hyra även kunde fondera medel till kommande renoveringar.
Jag skulle till och med kunna tänka mig att ett nationellt koncepthus tas fram, där byggmaterial och byggkostnader upphandlas nationellt i förväg för att minska kostnaderna. Ett koncept som bygger på någon form av moduler som kan masstillverkas men som ändå ger möjlighet till flexibla lösningar. Jag misstänker att det finns en massa hinder för den idén men om viljan finns kanske det går att hitta någon liknande lösning.
Bostadsbristen är utbredd i landet samtidigt som byggkostnaderna gör bostäderna allt dyrare, vilket minskar möjligheterna att få ekonomi i projektet. Samma problem fanns gällande byggande av nya kärnkraftverk, men till skillnad från bostadsbristen ville regeringen och SD bygga bort den brist på kärnkraft de menar finns.
Tänk om bostadspolitiken var lika intressant för våra politiker som energipolitiken, då hade bostadsbristen snart varit ett minne blott.