I en nyligen gjord intervju erkänner Måns Zelmerlöw att han använt illegala droger. Tydligen var det något som bara hände då det fanns tillgång till drogerna i hans turnébuss.
Användandet av droger inom musikindustrin är sedan gammalt. Sex, drugs and rock´n´roll ett beryktat men ack så sant begrepp, även om många av dagens artister väljer sundare livsstil.
Många av de i dag gamla rocklegenderna har lämnat det livet för att ha möjlighet att ägna sig åt det liv de älskar. Musiken. Många är de som öppet medger att de numera är både rena från droger och mycket medvetna om vad de äter och hur de motionerar för att orka med de hektiska liv som musikbranschen innebär.
Vi lever också i en helt annan tid i dag, en tid där vi ser annorlunda på droger än den synen som fanns på sextio- och sjuttiotalet.
Den spridning som musiken har i dag, i och med de sociala medierna, skiljer sig också från hur det såg ut under min uppväxt. Då fick man upp ögonen för artister relativt sent, jämför med i dag. Många av dagens idoler har fans som är mycket unga vilket innebär ett ansvar, för barn gör inte bara som vuxna gör, utan även som sina idoler.
Men de stora artisterna har inte bara ett ”uppfostrande” ansvar, de har även ett ansvar för hela samhällets utveckling. Många av dagens svenska artister har skattebetalarna att tacka för den artistutbildning de fått. Olika former av kommunala och privata musikskolor med kommunala bidrag har skapat det svenska pop-undret. Artisterna har därmed i mina ögon ett ansvar att ge tillbaka något som de offentliga personer de blivit. Ett ansvar att värna det samhälle som gjorde deras dröm sann. Och man värnar inte samhället genom att göda gängkriminaliteten.
Vi vet att gängkriminaliteten får en stor del av sina inkomster från drogförsäljning. Att Måns Zelmerlöw då väljer att bli en del av gängens finansieringskedja känns faktiskt värre, än att han petar i sig massa olagliga substanser han borde hålla sig ifrån.
Måns Zelmerlöw är en av dem som borde förstå bättre.
2013 grundade han och Jonas Björkman stiftelsen Zelmerlöw & Björkman Foundation. Stiftelsen ska arbeta med att utbilda barn och ungdomar som lever i utsatthet. Är det något som sätter barn i utsatta positioner så är det bland annat droger, vilket Zelmerlöw borde förstå och agera utifrån.
En annan av följderna av drogförsäljning och gängkriminalitet är de åtgärder som regeringen nu ämnar vidta. Integritetskränkande åtgärder behövs tydligen göras på barn för att få stopp på gängens framfart. Som vi alla vet nyrekryteringen allt längre ner i åldrarna. Men att polisen ska få rätt att avlyssna och ta fram information från barns mobiltelefoner lär ju inte stoppa rekryteringen.
Vad som skulle kunna stoppa både rekrytering och gängens verksamhet är att följa pengarna, och i det här faller drogerna. Om ingen köper droger blir det heller inga inkomster till gängen. I alla fall inte den vägen.
Hur regeringen ser på Zelmerlöw och andra kändisar som finansierar gängen genom sina droginköp kan man fråga sig? Vi vet vilka signaler regeringen skickar till rättsväsendet och de signalerna rör inte personer som Måns Zelmerlöw eller de platser han vistas på. Varför hör vi inte regeringsföreträdare påtala vikten av att polisen ser alla delfinaler av Mello som potentiella brottsplatser?
Vi hör inte heller hur regeringen ser på det så kallade ”partydrogandet” som förekommer på många nattklubbar? När kommer kvarteren runt Stureplan, eller andra nattklubbstäta områden, att påtalas som bra geografiska platser för tillfälliga visitationszoner?
Många pop- och rockartister är idoler för många barn. De ses som hjältar när de tar upp kampen i olika viktiga frågor. Men de pop- och rockartister som göder gängen är inga Heros.