Jag brukar sällan vara tvärsäker men det ska erkännas att jag var väldigt säker på att det skulle bli maktskifte i Region Gotland. Inte bara av tradition utan för att den gångna mandatperioden har varit en uppvisning i lealöst ledarskap. Det har inte funnits vare sig plan eller ett mål, det har blivit lite som det blivit.
Nu hade det ju faktiskt också blivit maktskifte om det inte var så att två nya partier lockat till sig dem som övergett två av de största partierna: Socialdemokraterna och Moderaterna.
Sverigedemokraterna tar i stort sett alla väljare som tidigare röstat på M eller S. Vilka partier har då förlorat på att FI lockade 900 att lägga sin röst på dem?
Den valundersökning som gjorts av SVT visar att totalt sett går flest till FI från Miljöpartiet (33 procent), därefter Vänsterpartiet (30 procent) och Socialdemokraterna (14 procent). Man kan nog anta att det ser ut på samma sätt för Gotland.
Sofflocket och ”Blankt-partiet” har förvisso också lockat totalt tillsammans nästan 9 500 personer på vår ö av de totalt 46 788 röstberättigade.
Nu väntar en tuff tid av upp till bevis för FI och SD för att de ska få behålla sina mandat vid nästa val. SD har deklarerat att de tänker använda tiden till att ”se och lära och sätta oss in i politiken”.
Än en gång får man ett kvitto på att partiet inte har bildats lokalt utifrån någon politisk idé. På alla år man funnits finns fortfarande inte någon lokal politik över huvud taget.
Lika lite som vi märkte av någon plan för den gångna mandatperioden, lika lite vet vi om prioriteringarna för den som nu tar vid. Allt vi vet är att det ska bli ett bättre Gotland, för alla.
Intressant på många sätt, dels för att det är ett löfte som lovar allt och inget, dels för att det finns någon som anser sig veta vad som är bäst för alla utan att definiera ett enda exempel.
Jag kan tänka mig att den valanalys som nu startas i många partier kommer att ställa sig frågan: vad spelar det för roll vad vi skriver i våra valplattformar? Inte minst i Folkpartiet som lagt ner massor av arbete på ett väldigt ambitiöst lokalt valprogram med konkreta idéer och innovativa förslag. De fick Pigge Werkelins röst men inte så många fler nya.
Tänker man på att Socialdemokraterna förvisso tappade 3,4 procentenheter men fick behålla makten på att inte säga ett enda dugg om vad de tänker sig använda makten till, ja då kanske planen blir att inför nästa val använda samma motto: ”Allt till alla”.
Jag fyllde nyss 50 år och inser mer och mer hur nostalgin tar över ens sinne. Från att i ungdomen bara sträva framåt så fort som möjligt – nästa helg, nästa lön, nästa sommar – kommer man till den punkt där man ägnar mer känsla åt det som en gång var. Inte för att man inte värdesätter nuet och framtiden men för att man inser hur sjukt fort livet går och att det som varit aldrig kommer åter.
Jag inser också att jag när som helst kommer att utbrista ”Det var bättre förr!” helt utan ironi.
Med denna lilla utvikning vill jag dra en lans för sedvanligt politiskt arbete med starka sociala inslag så som det såg ut förr. Vanliga månadsmöten med protokoll och dagordning, kaffe och prat. Studiecirklar och blomskottsauktioner.
Det parti jag är medlem i har mig veterligen inte haft några andra vanliga medlemsmöten i Visby än årsmöten de senaste åren.
Jag vet att det är annorlunda (bättre) ute i socknarna och det är förmodligen också en bidragande orsak till partiets starka ställning där. Trots utebliven aktivitet i kommunens enda stad fick Centerpartiet 275 fler röster där i årets val. Faktiskt ökade samtliga partier i Visby utom Moderaterna (-322) och Socialdemokraterna (-417).
Som ni kanske märker ser sidan annorlunda ut i dag, testar en ny variant med en längre text i krönikeform. Det vore roligt att höra era synpunkter, både på denna nymodighet och på ledarsidan i stort. Ni är alltid välkomna med era synpunkter, kontaktuppgifter hittar ni härintill.
Trevlig helg!