Slite är i det nationella blickfånget igen, för cementtillverkningen. Men processen kring att utse fabriksområdet till riksintresse för industriell produktion, är snudd på oförskämd gentemot Region Gotland.
Nonchalant och obegripligt är det, att regionen måste skicka sina åsikter om förslaget till Länsstyrelsen på Gotland som får "väva in" vad regionen anser i sitt svar till Tillväxtverket.
– Att vi inte får ha en direktkontakt med remissmyndigheten i frågan är olyckligt, minst sagt, då det är vi som har ansvar för regional utveckling, kommenterar regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin (S) läget efter sammanträdet där Tillväxtverkets förslag om riksintresse diskuterades.
Regionen är alltså inte ens en direkt samtalspart för Tillväxtverket. Makalöst, eftersom ärendet gäller livet i en gotländsk tätort, med befolkning som lever i det tänkta riksintressets omedelbara närhet. Vi har börjat lära oss hur stort ett ”påverkansområde” kan vara.
Glömmer staten att det är regionen som har ansvaret för den regionala utvecklingen? Ser de inte på Tillväxtverket att regionen dessutom är markägare i faggorna och har en intilliggande hamn där i krokarna?
Jag har skrivit det förut: Jag vill ha mer mutter, högre muller och morr från Meit när Gotland blir trampat på. Inga mjäkiga svar.
Gången ser ut så här: Tillväxtverket beslutar vilka områden i Sverige som är särskilt lämpliga som riksintresse för industriell produktion. Det är sedan länsstyrelsens uppgift att se till att kommunerna i sin planering tar hänsyn till utpekade riksintressen.
De plöjer liksom raka fåror och Meit Fohlin (S) får inte gå bakom plogen. Ser kanske inte riktigt vad andra vill sätta i jorden, men hon har att hantera det som inte kan växa. Hon konstaterar efter regionstyrelsens sammanträde i veckan att det här förslaget får stora konsekvenser för Gotland:
– Grundfrågan det handlar om är: Vad kommer först, människorna som bor och lever här, det vill säga det kommunala och regionala ansvaret, eller Sveriges behov, eller kanske fabrikens behov? Jag tycker ju svaret är självklart här, Gotland är inte i första hand en råvarutillgång för fastlandet, säger Meit Fohlin (S).
Bra mullrat, men kommer länsstyrelsen att fläta in den synpunkten i sitt svar, tro? Hela klassningen andas ju att Gotland är precis det; en viktig råvarutillgång för resten av riket. På ön finns värdefulla kalkfyndigheter som kan förvandlas till cement. Tillverkningen i Slite motsvarar ungefär 75 procent av den cement som används i Sverige. Hälften av allt byggande i landet sägs vara direkt beroende av anläggningen i Slite.
Utgången i ärendet känns hyfsat given. Tillväxtverket vill att ett cirka 80 hektar stort område i Slite ska klassas som riksintresse. Då lär det bli så. Området "hyser värden av stor nationell vikt". Kriterier för riksintresse uppfyllda.
Tidigare har också Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) kommit med ett mycket större förslag på riksintresseklassning runt Slite, men MSB fick backa. De var fel myndighet att föreslå detta riksintresse och fick smäll på fingrarna. När nu Tillväxtverket, som rätt instans, föreslår förstärkt skydd för cementfabriken på Gotland så ligger inte mycket i vägen längre. Inte om det till och med går att köra över regionen i processen.
Det är själva innebörden av klassningen som blir grejen för oss andra. Vad kan riksintresset komma att övertrumfa? Blir det gotländska vattnet sekundärt nu? Att ta hänsyn till vårt grundvatten försvårar tillkomsten av cement? Är Slite färdigbyggt? Blir det automatiska avslag på bygglovsansökningar i framtiden, med hänvisning till fabrikens miljöpåverkan, buller och luftföroreningar?
Region Gotland lyfter just farhågor om Slites framtida utveckling som bostadsort, men uttrycker också oro som rör miljö- och hälsomässiga aspekter. Om cementtillverkningen ”i kristid och tider av elbrist skulle prioriteras så högt att den ges tillstånd att drivas utan givna miljövillkor så äventyras livsmiljön på Gotland genom oacceptabelt stor påverkan på luft och vatten”.
Det allra mest relevanta påpekandet, från regionen om förslaget att klassa fabriksområdet som riksintresse, gäller att såväl mark som produktionsanläggning och utlastningshamn ägs av en utländsk företagskoncern som är en av världens största cementtillverkare.
Det kan Tillväxtverket fundera över. Det är riksintressant.