Konsumentmakten kan vara stor, men större är om inköparna bidrar i bojkotten och inte gömmer sig bakom att de tar hem varor i enlighet med butikskedjans centrala beslut. Centrala beslutsfattare kan ha fel.
Skulle vi inte bojkotta Marabou?
När Ryssland tågade in i Ukraina ville många avstå från chokladbitar som riskerade att mata det ryska krigsmaskineriet med pengar. Marabou skulle märka tappet och förmås sätta press på sin ägare Mondelez att sluta ha verksamhet i Ryssland.
Den gotländska nöjesparken Kneippbyn ville dra sitt strå till stacken och pausade alla inköp av Marabou, efter kritiken mot ägarbolagets affärer i Ryssland, och bytte godis i chokladhjulet.
Andra låter butikshyllorna fortsatt svämma över av choklad som kanske hjälper Putin. Sist jag åkte Gotlandsfärja noterade jag till exempel en stark dominans för just den chokladen, trots att butiksutrymmet ombord är så litet att det erbjuder eventuellt fega inköpare möjligheten att säga att det saknas plats för alla önskade sorter. Det vore lätt att kasta den chokladen överbord och fylla på med godisbitar som inte genererar skatteintäkter till den ryska staten.
Den senaste tiden har folks tankar på bojkott mer handlat om Putins nya vän i väst Donald Trump och hans kompis Elon Musk.
Tidigare så stolta Tesla-ägare kanske inte kliver ur sitt fordon med samma svansföring som förut. Som innan den store Tesla-investeraren Elon Musk började "skicka ut sitt hjärta" till amerikanska åskådare - och för världen att bedöma; var det en Sieg Heil-hälsning?
Teslas försäljning rasar i Sverige och störtdyker i Tyskland i alla fall.
Hur starkt är USA:s grepp om oss? Spelar det någon roll om jag slutar dricka Coca-Cola och Pepsi?
Donald Trumps och Elon Musks ageranden har fått också gotländska konsumenter att vilja göra markeringar.
När Helagotlands reporter dök in på stormarknader i Visby för att kolla gotlänningarnas inställning till amerikanska varor var beskedet tydligt; surret om bojkott är högt. Folk har börjat fundera på effekterna av sina köp. Clarry Larsson och hennes väninna Elisabeth säger båda att de funderat på att sluta köpa amerikanska varor.
–Vi köper ingen amerikansk mat, säger Christine Ronström i reportaget där det också framgår att konsumenterna vill ha vägledning.
Det låter som att det är dags för en märkning på hyllkanten.
Konsumenter kan visa makt, men starkare signaler kan väl skickas av inköparna?
– Man måste titta på ägarförhållanden. Bara för att det finns en koppling till USA betyder det inte att en vara automatiskt är amerikansk. På Gotland gör vi inga egna bedömningar kring detta – vi följer Coops centrala beslut, säger stormarknadschefen på Coop Markus Wahlgren.
Ja, det är kanske svårt avgöra vad som egentligen är amerikanskt. Bojkotter kan vara en snårskog där det är lätt att gå vilse. Vem straffar man egentligen? Når köpmotståndet verkligen avsedd effekt eller tippar man bara en enskild producent över ruinens brant? En producent som kanske inte ens röstade på Trump.
Bojkott av varor från USA sprids i alla fall som en löpeld genom sociala medier där långa listor visar vilka varor som ska ses som svartlistade för den som vill markera missnöje mot den ändrade världsordningen.
Konsumenter har makt och behöver använda den. Inköpare också. För mig får butikschefen på Coop gärna vara lika upptofsig mot de centrala direktiven som när han kastade ut all annan honung än den gotländska från sina hyllor.