När det samtidigt råder både bostadsbrist och brist på intresse att bygga nya bostäder förstår de flesta att bostadspolitiken har havererat. Problemet är att det saknats en effektiv bostadspolitik under så lång tid att få kommer ihåg hur den fungerade när den var som bäst.
En av följderna av årtionden av politiskt ointresse för bostäder är det som en gång skapades för att ge människor både billiga och bra möjligheter att hyra sin bostad. Allmännyttiga bostadsbolag ägda av kommuner och därmed kommunmedborgarna, skulle, precis som namnet säger, tjäna allmänheten. Behövdes det nya bostäder med rimliga hyror fanns det ett bostadsbolag i så gott som varje kommun som fixade det. Att det just var kommunerna som ägde bolagen gav också fördelen att de kunde planera hela kedjan, från planläggning till inflyttning.
Men tiderna förändras vilket vi ser följderna av i dag. Allmännyttan har i dag inte samma möjligheter att tjäna allmänheten. Oavsett vilka krav, ägardirektiv, kommunerna beslutar om finns det regelverk och en ekonomisk verklighet som ställer till det. Något som vi nu ser tydligt i vårt eget allmännyttiga bostadsbolag, Gotlands hem, som anser sig tvingade att sälja av stora delar av sitt bostadsbestånd för att kunna leva upp till ägarens krav på nya bostäder.
Gotlandshems ledning och de politiker som sitter i bolagets styrelse var eniga i beslutet att tillfråga ägaren Region Gotland om lov att få sälja 332 lägenheter fördelade mellan Fårösund, Tingstäde och Visby. Orsaken till försäljningen är att bolaget tvingas välja mellan försäljning och att bygga de nya lägenheter som regionen kräver i ägardirektiven, eller att behålla fastigheterna men inte kunna bygga nytt. De regelverk som gäller för de allmännyttiga bostadsbolagen tillsammans med de ekonomiska förutsättningarna som följt med sen miljonprogrammets dagar gör det svårt att kombinera ett långsiktigt ägande och det storskaliga byggande som krävs.
En oenig regionstyrelse gav nyligen klartecken till försäljningen med ett undantag, seniorboende på Gråbo.
Frågan går nu vidare till Regionfullmäktige som har ärendet på sin dagordning under måndagens möte.
Som socialdemokrat känns det här i hjärtat. Här bygger vi upp något fint, viktigt och gemensamt. Det är alla gotlänningars bostadsbolag och alla gotlänningars gemensamma bostäder som vi och många innan oss varit med och skapat. Det är socialdemokrati när den är på topp. Politik när den är som bäst.
Ingen med hjärtat till vänster, ingen som har rött blod i sina ådror vill sälja ut något vi skapat gemensamt till nytta för oss alla. Vi vill inte sälja ut äldreomsorg, skolor, sjukvård eller allmännyttans fastigheter.
Men när verkligheten står för dörren och vi inte släpps ut innan vi tagit ett pest eller kolera beslut, då är vi socialdemokrater beredda att välja det som i slutändan blir minst dåligt. För det är att ta ansvar.
Frågan är bara när det ansvaret måste tas.
Jag vet att det finns många socialdemokrater på Gotland som har en mycket stark känsla för allmännyttan. Personer som inte kan tänka sig att ta det beslut som regionstyrelsen nu föreslår fullmäktige att ta. Människor jag högaktar för deras engagemang och kompetens, och som inte vill se hur det de skapat säljs ut. Jag förstår dem. Det är inte lätt för någon att göra sig av med något vi inte vill göra oss av med.
Men som verkligheten ser ut i dag måste det ansvaret tas, om inte nu så inom en relativt snar framtid. Om inte någon lyckas få till en kraftigt förändrad bostadspolitik, något som jag i dag ser mer som en utopi än något som kan hända.
Jag kan bara med vemod konstatera att allmännyttans utveckling och de steg som måste tas, förr eller senare, är mycket tuffa för oss socialdemokrater.