Meit Fohlins krönika här nedan ruskade om mig ordentligt. Nog för att jag visste att det hade varit en tuff valrörelse och att Almedalsveckan triggade igång en hel del dårar, men att det fortsatt gör mig förbannad. Samtidigt har vi alla ett ansvar för att det blivit så här. När politiker och debattörer inte kan hålla sig ifrån den enkla populistiska och söndrande vägen ger vi också hatarna möjlighet. När personer i näringslivet som många ser upp till i sina sociala mediekanaler generaliserande påstår att politiker inte gör något göder man misstron mot politiker. När media vinklar rubriker på ett sätt som inte speglar varken artikel eller verklighet, enbart för att få så många klick som möjligt, får hatarna mer bränsle på sina eldar. Här på ön sköter sig både politiker och nyhetsredaktioner bättre än vad riksmedia och rikspolitiker gör. Vi gotlänningar upplever dessutom en större trygghet än människor i övriga landet förutom jämtlänningarna. Det kunde vi läsa i en artikel på Helagotland.se. Grannsämjan här på Gotland är, enligt samma undersökning, den bästa i landet. Trots det är våra politiker mer utsatta än politiker i övriga landet. Varför kan vi inte se dem som de hårt arbetande människor de är och ge dem kärlek istället för misstro och hat? Debattera och diskutera gärna sakfrågan men krama om varandra efteråt.
Svar till P4
En röst är också musik. Liksom ljud är musik för att inte tala om olika miljöer.
Den som lyssnade på Sommar, sommar med Mari Nilsson, oavsett ålder som Malin Nordström poängterar i sitt svar till min efterfrågan på fördjupning i P4 Gotland, insåg till slut att rösten när den sprang ur etern, blev till en symfoni. En röst kan vagga, en röst kan glädja, en röst kan skapa tårar men framförallt skapa lust, nyfikenhet, lärdom och vilja till något nytt, uppmana till något annat i öbefolkningens vardag.
Det är till att lura sig själv och lyssnare av alla kategorier, när tondöva programchefer på Sveriges radio i Stockholm gör en kursändring i uppdraget och radions musikavdelning och konkurrens med andra kanaler blir viktigare än lokalbefolkningens levnad och landsbygdens öden och äventyr tar stryk. Sveriges radio började som nyhetsmedia och talradio. Nu har P 4 blivit en snuttradio där alla förväntas lyssna över dagen om man nu som man påstår sticker in en så kallad ”fördjupning” mellan musiklåtar. Stockholm styr men har ingen aning om vad som pågår runt om i övriga Sverige. Det är statistik som gäller och storstadslivet. Undrar om lyssnandet av nuvarande P4 gäller alla 35-49 åringar eller har de som jag också behov av ett längre samtal och återkopplingar, eller berättelser och fördjupningar? Det var en gång…. Det hände sig så här….. Jag skulle…
Ingrid Thunegard