Ledare: Felaktigheter och tomma slagord räddar inga bin

Nej, mänskligheten går inte under utan bin. Visst, om alla pollinerande insekter försvann skulle världen bli torftigare – både biologiskt och kulinariskt – men vi skulle inte svälta ihjäl. Världens viktigaste basgrödor som vete, majs, ris och potatis är ju själv- eller vindpollinerade. Utan insekter skulle vi globalt tappa mellan tre och åtta procent av livsmedelsvolymen. Det är inte obetydligt – men det är långt ifrån en systemhotande kris.

Diskussionen lider dock av större brister än bara överdrifter. Den missförstår vilka bin det handlar om. I Sverige utförs nästan all pollinering i fält av tambin. I Sverige bidrar också några humlearter, särskilt jordhumlor och ängshumla. Särskilt när det är sämre väder.

Det är därför skördarna i grödor som kräver insektsassisterad pollinering generellt ökar. Tillgången på de viktigaste pollinatörerna är god. Så god att tambina på vissa håll tränger undan de vilda pollinatörerna.

Det är de vilda pollinatörerna vi borde bry oss om. Flera har det svårt. Inte på grund av någon allmän ”bidöd”, utan på grund av bland annat minskad tillgång på mat och boplatser. Att göra hela frågan till en förenklad motsättning mellan "finns bin" eller "finns inte bin" är därför inte bara felaktigt, utan kontraproduktivt.

När det gäller förlusten av habitat är ett av de främsta hoten mot svensk biologisk mångfald igenväxning till följd av nerlagd mjölk- och nötköttsproduktion. Det är knappast slumpen att naturbetesmarker kallas odlingslandskapets pärla.

Hur hjälper man bina? På systemnivå handlar det om att äta svenskt kött, dricka svensk mjölk och kräva en politik som låter lantbrukarna bruka sina marker.

På individnivå är det lätt att döva samvetet genom att bli månadsgivare till någon PR-stark miljöorganisation som vill ”rädda bina”. Men det är både roligare och billigare att göra något konkret i stället.

Bygg ett bihotell. Borra hål på mellan tre och tio millimeter i träbitar och sätt upp på soliga, vindskyddade platser.

Gör humlebon. Gräv ett hål och ställ en uppochnedvänd keramikkruka över.

Sätt slånbuskar för tidig nektar. Så tuvbildande gräs som hundäxing och timotej för att skapa boplatser. En blandning av honungsört, rödklöver, vitklöver, kärringtand, bovete och sötväppling ger mat hela säsongen.

Ha en sandhög. Många vilda bin gräver bon i soliga, sandiga ytor.

Att hjälpa vilda pollinatörer handlar inte om att rädda världen, utan om att ta ansvar för den. Och det gör vi genom att skippa förenklade narrativ.