Svensk förvaltning har mĂ„nga utmaningar. En av dessa Ă€r att den Ă€r sĂ„ stor att den i praktiken inte gĂ„r att granska pĂ„ ett förtjĂ€nstfullt sĂ€tt â fram till nu.
Jens Nylander Àr kanske inte sÄ vÀrst kÀnd för de bredare massorna. Ska hans karriÀr vÀldigt hÄrt sammanfattas har hans engagemang, intresse för IT och sinne för affÀrer gjort att det gÄtt bra för honom. Prislappen för företaget Automile som gör körjournaler och som han sÄlde Är 2021 ska enligt Dagens industri ha varit runt en miljard kronor.
Hans senaste projekt skiljer sig dock lite i och med att det snarast Ă€r att betrakta som vĂ€lgörenhet. Nylander begĂ€r i enlighet med offentlighetsprincipen ut fakturor frĂ„n kommuner, regioner och myndigheter. âDet Ă€r visserligen tidskrĂ€vande att samla in ekonomiska handlingar och göra dem enhetliga i systemet. Men jag har all tid i vĂ€rldenâ, berĂ€ttar han för Fokus (15/2).
Sedan lĂ„ter han ett AI-verktyg han utvecklat pĂ„ fritiden gĂ„ igenom materialet för att hitta avvikelser. âUnder arbetet har jag hittat mĂ„nga exempel pĂ„ det fiffel som verkar uppstĂ„ nĂ€r "nĂ„gon annans" pengar hanteras. En del grejer Ă€r smĂ„ - andra lite större. Min slutsats Ă€r att minst 90 miljarder kronor skulle kunna sparas med smĂ„ Ă€ndringarâ, skriver Nylander pĂ„ Expressen Debatt (14/2).
Nylanders slutsats kÀnns rimlig. För den som tittar i hans databas över inköpen blir det tydligt hur offentlig verksamhet i mÄngt och mycket saknar respekt för skattepengar. En myndighet betalade till exempel 146 000 kronor för en svamputflykt. Chefer som signerat avtal har ingen aning om vad de skrivit under. Man betalar bÄde för saker och tjÀnster som inte levererats och för rent trams.
Kommuner som drar in pÄ kaffet till lÀrarna för att spara nÄgra tiotusentals kronor lÀgger flera miljoner pÄ programlicenser som inte anvÀnds. NÀr en konsult var pÄ vÀg att överskrida grÀnsen för direktupphandling krediteras flera fakturor, och nya sÀnds istÀllet via en firma tillhörande en kompis pÄ samma myndighet. En annan konsult fakturerade flera myndigheter för samma tid.
Hur har det kunnat bli sÄhÀr? Hur kan Nylander pÄ sin fritid göra vad fÄ, om ens nÄgon, som fÄr betalt för att utöva kontroll klarar av? Klart Àr dock bÄde att mÄnga politiker och tjÀnstemÀn har anledning att skÀmmas, samt att debatten om skattemedel Àr fördummad.
För mÄnga Àr ju summan pÄ anslagen det enda mÄttet. Mer pengar Àr bra och kommer automatiskt förbÀttra kÀrnverksamheten. Mindre pengar innebÀr per automatik det motsatta.
Men Nylanders arbete visar att enbart fokusera pÄ budgetstorlek Àr otillrÀckligt. NÀr kÀrnverksamheter lider trots betydande anslag Àr nÄgot fel. Vi mÄste istÀllet för bara storleken pÄ pengapÄsen börja debattera styrning, hushÄllning och effektiv anvÀndning av pengarna.
Med förbÀttrad styrning och kontroll kan vi bÄde stÀrka offentlig sektor och sÀnka skatterna. Det behöver inte vara sÄ svÄrt i början. Det rÀcker med att kommunpolitiker söker pÄ sin egen kommun i Nylanders databas och ser var pengarna tar vÀgen.