Ska Anna-Karin Hatt lyckas som partiledare för Centerpartiet krävs att hon stakar ut en tydlig roll för C i det nya politiska landskapet.
Allting pekar mot att det blir tidigare alliansministern och Lantbrukarnas Riksförbunds nuvarande vd Anna-Karin Hatt som väljs till partiledare för Centerpartiet den tredje maj. Utmaningarna för partiets nya ledning är många men ska C växa måste fokus ligga på att styra.
Centerpartiet har gått kräftgång under lång tid. Arvet efter Annie Lööf har blivit en låsning i regeringsfrågan och fortfarande saknas svar. På presskonferensen där Anna-Karin Hatt till sist efter alla nej presenterades som ny partiledare var hon tydlig med att hon inte vill fokusera på regeringsfrågan. Valet är dock inte hennes att göra, C har genom tidigare beslut och vad man sagt eller inte har sagt målat in sig i ett hörn.
Om C ska lyckas ta bort fokus från regeringsfrågan måste man också växa för att kunna skaffa sig förhandlingsutrymme. Det främsta sättet att växa är att ta väljare från andra partier och då måste C vinna tillbaka de som har lämnat dem. Det stora tappet för Centerpartiet mellan valen 2018 och 2022 var de som gick från C till S. I hela högerblocket pratas det om Magdamoderater, det vill säga väljare som tidigare röstat höger men numera röstar på Socialdemokraterna. För C blir det särskilt bekymmersamt eftersom man som läget ligger nu tillhör samma block som S.
I senaste mätningen från DN/Ipsos (23/4) får Tidöpartierna 44 procent av väljarnas stöd medan oppositionspartierna får 55 procents väljarstöd. Omvärldsläget påverkar såklart regeringen då den får bära ansvaret för saker och frågor den inte kan påverka men samtidigt går det att skönja en klar medvind i opinionen för S som nu är uppe på 37 procent. C ökar något, från fyra till fem procent.
Ska C tillhöra vänsterblocket med hedern i behåll måste man lyckas få till ett Januariavtal 2.0 för att inte förnedras totalt. Ska man ha inflytande på Socialdemokraterna måste man också vinna deras väljare. C måste båda ha karisma och försöka öka förtroendet i väljarnas viktigaste frågor.
Förvisso kommer tumult uppstå i Liberalerna nu efter att Johan Pehrson aviserat sin avgång men det är inte hos ett parti som ligger klart under riksdagsspärren som den stora mängden väljare finns att plocka.
Därtill har Hatt varken utrymme eller tid att följa på samma sätt som hennes företrädare har kunnat göra där man har försökt kartlägga väljarna gång på gång för att maximera röstantalet. Hon tar över ett parti som är i desperat behov av styrning, där man måste hitta sig själv innan man kan berätta för resten av världen vad man tänker. Ska man sedermera ta ställning i regeringsfrågan, oavsett vad svaret blir, måste man också ha med sig sitt parti. C har ägnat stämma efter stämma åt att ta fram nya arbetsgrupper som ska presentera ny sakpolitik men misslyckats fatalt med att få ut den till väljarna.
C har haft problem med att hitta hem i det nya politiska landskapet där man till viss del identifierar sig som borgerlig samtidigt som väljarna ser C som ett parti åt vänster. Om C ska hitta hem och få inflytande i politiken måste självbilden skakas om. Man kommer behöva ta sig en rejäl funderare över vilka man är. För trots alla försök kvarstår det faktum att den stora utmaningen är arvet i en fråga varken Annie Lööf eller Muharrem Demirok lyckades hantera: vilken roll ska C spela i svensk politik?