Arbetskraftsinvandring till högkvalificerade bristyrken som exempelvis olika typer av ingenjörer är väl motiverat och bra för landet. Därför har det varit frustrerande att man så ofta kunnat läsa om hur Migrationsverket kastat ut arbetskraftsinvandrade nyckelpersoner på grund av obetydliga formaliafel, som att de tagit ut för få semesterdagar.
Men det finns en annan sida också av den arbetskraftsinvandring som infördes av regeringen Reinfeldt med stöd av Miljöpartiet. I praktiken har det i hög utsträckning kommit att handla om lågkvalificerad arbetskraft. I vissa avseenden är kraven på de arbetskraftsinvandrande att systemet i praktiken ibland kommit att fungera som ett alternativ till att söka asyl. Ja, många drar tillbaka sina asylansökningar och försöker stanna i landet som arbetskraftsinvandrare med hänvisning till det jobb de ska ha fått. Men minimikravet på månadslönen är bara 13 000 kronor i månaden och det behövs inga garantier om att arbetet ska ha någon längre varaktighet. Det finns goda möjligheter att runda till och med de låga hinder som ställts upp för att systemet ska utnyttjas.
När arbetskraftsinvandrarna är förhållandevis okvalificerade så kan de dessutom besätta det begränsade antal av relativt okvalificerade arbeten som skulle kunna ha utförts exempelvis av tidigare asylsökande som fått uppehållstillstånd. Sverige är redan ett land där det jämförelsevis tar mycket lång tid för en rimlig andel av nykomlingarna som får uppehållstillstånd att komma i arbete. Med en omfattande invandring av okvalificerad arbetskraft så riskerar Sveriges förmåga att integrera flyktingar att försämras ytterligare. Och det har vi verkligen inte råd med, varken av sociala eller ekonomiska skäl.
Nu byter Moderaterna linje om arbetskraftsinvandringen som den i dag är beskaffad, vilket Dagens Industri var först med att berätta om. Enligt Dagens industri så har 32 100 ansökningar om arbetstillstånd redan beviljats i år, mellan januari och oktober i år. Och detta på en vikande arbetsmarknad. Ulf Kristersson citerades av Expressen:
– Vi har en situation där vi varje år måste be tusentals människor att komma till Sverige för bärplockning och att plantera träd och sådana saker, samtidigt som vi har väldigt många människor som är arbetsföra och som lever på bidrag.
– Det finns väldigt goda skäl att se över hela den lagstiftningen.
Jag tycker att det är ett sundhetstecken att Moderaterna nu är beredda att se svagheterna i den reform de själva varit drivande i att genomföra, samtidigt som de är angelägna om att behålla den arbetskraftsinvandring som landet genuint behöver. Kristersson igen:
– Det behövs i Sverige. Det finns många branscher som inte skulle klara sig annars. Vi tänker inte äventyra svenska företag som annars inte skulle kunna utföra sina arbetsuppgifter, men det var aldrig tänkt att man skulle kunna missbruka systemen på det sätt som görs i dag.
Även Kristdemokraterna har modifierat sin inställning till arbetskraftsinvandringen. Sverigedemokraterna lär också stödja inskränkningar. Och vad Socialdemokraterna anbelangar så har den fackliga grenen av arbetarrörelsen alltid haft kritiska synpunkter på arbetskraftsinvandringen. Det borde finnas förutsättningar för en bred politisk överenskommelse om välbehövliga förändringar i regelverket. Men det finns ett stort hinder också. Samarbetet mellan partierna bakom Januariöverenskommelsen (Jöken). Ett destruktivt samarbete som inte bara innebär en spretig politik som inte hänger ihop, utan dessutom blockeras överenskommelser i frågor där det råder en genuin samsyn mellan partier som utgör en majoritet i riskdagen.