De som ansöker om projektstöd från Vetenskapsrådet måste från och med i år ange om köns- och genusperspektiv är tillämpliga i projekten.
Regeringen har instruerat Vetenskapsrådet att verka för att köns- och genusperspektiv inkluderas i forskningsprojekt, när så är tillämpligt. Den sista brasklappen hindrar dock inte att kravet indirekt kommer påverka forskningens innehåll genom vilka projekt som får stöd.
Att frågan ens ställs i ansökningskraven skickar en tydlig signal att köns- och genusperspektiv främjas. Forskare är beroende av finansiering för sitt arbete och i längden sin försörjning. Enligt Erik Lindborg, docent vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, (SvD, 9/3) är risken därför stor att många forskare anpassar sina ansökningar i hopp om att få stöd.
Vetenskapsrådets krav testades på vissa forskningsfält redan 2019. I sin utvärdering finner myndigheten att beviljandegraden för ansökningar var densamma oavsett om köns- och genusperspektiv var tillämpligt i projekten eller ej. Ändå gick hälften av Vetenskapsrådets stöd till projekt med köns- och genusperspektiv.
Visserligen kan projekt beakta fler perspektiv än ett, men i slutändan måste en prioritering göras. Misstanken ligger nära till hands att denna fördelning åtminstone delvis beror på Vetenskapsrådets krav.
Den oberoende forskningens styrka är att samla ihop allt det arbete som görs av enskilda forskare utifrån en variation av perspektiv. Ur denna kumulativa kunskapsinhämtning försöker vi förstå verkligheten. Men det kräver att forskare är fria att bedriva olika projekt, utifrån de teorier som de anser är lämpliga. Med Vetenskapsrådets krav i bakhuvudet riskerar forskare att inkludera köns- och genusperspektiv när egentligen inte är motiverat.
I bästa fall leder onödig inkludering bara till slöseri med forskarnas tid och arbetskraft. Men som Lindborg påpekar i sin debattartikel är forskning som utförs under politiska förväntningar vanligen sämre än fri forskning.
Utöver effekten på forskningens kvalitet är politisk styrning demokratiskt tveksamt. Universitet är en av de viktigaste institutionerna för att bland annat få underlag till politiska beslut. Därför är det särskilt viktigt att forskningsunderlagen inte har styrts av en politisk slagsida.
Risken är påtaglig att en regering som ställer krav på forskningens innehåll kommer främja sin egen ideologi. Även om vår nuvarande regering anser ökad jämställdhet vara ett gott ändamål, öppnar dess agerande för att framtida partier av annan politisk färg kommer agera likartat.
För att kunna behålla en dynamisk vetenskap och välinformerad politisk diskussion måste akademiens frihet värnas. Vi kan börja med att ta bort kraven på att överväga köns- och genusperspektiv.