Med anledning av Folk och försvars rikskonferens som startade i går får generalmajor Karlis Neretnieks, ledamot av Kungl Krigsvetenskapakademien och tidigare rektor vid Försvarshögskolan, reda ut några försvarsfrågor.

Är försvaret verkligen en så viktig fråga?

– Ja. Men man måste börja titta utomlands. Efter kommunismens fall i Europa levde vi alla i förhoppningen om en ny bättre värld där demokrati och frihet skulle vara normen. Men världen vi hoppades på blev aldrig verklighet och vi måste vakna från de drömmarna. Världen styrs inte av altruism utan av maktpolitik.

– USA har under årtionden garanterat Europas säkerhet, men har börjat en omställning mot Asien och det påverkar kraftigt Europas säkerhet och inte minst Natos möjligheter att försvara Europa. De europeiska staterna har också under många år skurit ned försvarsbudgetarna.

– Samtidigt som Natos förmåga i Europa minskar rustar Ryssland upp, vilket oroar inte minst balterna. Och det har dessutom hållit på ett tag. Pratet som vissa ägnar sig åt om att Ryssland rustar från en låg nivå var kanske sant för fem till tio år sedan men i dag är det bara trams.

Om du skulle jämföra säkerhetsläget i dag med det under Kalla kriget?

– Vi är delvis mer utsatta i dag. Tidigare hade Nato inget behov av att försvara Baltikum. Men sedan de blev fria har de också blivit Natomedlemmar. Skulle Nato behöva stöda de baltiska staterna, i krig eller vid en allvarlig kris, så är man beroende av svenskt territorium och luftrum. Vi sitter på dörren till Östersjön.

Och den dörren kan väl öppnas från båda hållen?

– Ja. Ryssland kan i en krissituation vilja ”låna” delar av Sveriges territorium för att effektivt hindra Nato från att hjälpa de baltiska länderna.

Vilka områden är det som ligger i riskzonen för ett sådant ”lån”?

– Först och främst Gotland, naturligtvis, men också till exempel Blekinge. Dessa områden erbjuder möjlighet att kontrollera Östersjön.

När Jan Björklund 2010 krävde återupprättad militär närvaro på Gotland blev han närmast betraktad som en tok. Han har senare fått stöd av åtminstone Kristdemokraterna. Har vinden vänt för Gotland?

– I dag har varenda seriös eller ens halvseriös tänkare insett betydelsen av Gotland. Politiken är dock ett annat kapitel.

Vad tycker du om de olika partiernas försvarspolitik?

– Kristdemokraterna och Folkpartiet har nog en ganska god bild av vad som behöver göras, och Socialdemokraterna har åtminstone en klar insikt om behovet av förändringar på personalsidan och också förståelse för svensk försvarsindustri. För Moderaternas del tror jag att försvaret har blivit en så obekväm fråga att det kommer att komma något slags utspel under Folk och Försvars rikskonferens i Sälen. Om något parti skulle vilja skjuta till de pengar som behövs är dock en annan fråga.

De hårda och konkreta försvarsfrågorna verkar annars lysa med sin frånvaro i programmet för Folk och Försvars konferens. Vad tror du kommer att diskuteras flitigast i Sälen under dessa dagar?

– Man kommer nog att göra ett stort nummer av nordiskt samarbete. Något som ju har fungerat så där i praktiken. Senast i december hoppade ju norrmännens av samarbetet kring artillerisystemet Archer som ju var åtminstone det svensk-norska samarbetets paradnummer.

Hur skulle du sammanfatta det svenska försvaret?

– För litet, oövat och i avsaknad av ett antal viktiga system som behövs för ett fungerande nationellt försvar. Dock duktigt på att genomföra begränsade internationella insatser.