Egyptens president Mohammed Mursi är avsatt och armén har för tillfället övertagit kontrollen över Egypten. Författningsdomstolen har uppdraget att förbereda Egypten för nästa val. Sammanstötningarna på Kairos gator mellan armén och Mursis anhängare har lett till dödsoffer. Armén har beordrat att ledning för Brödraskapet ska fängslas och åtalas för uppvigling. I Muslimska Brödraskapets led saknas det inte uppgivna och besvikna unga män som villigt offrar sig för att tillrättalägga orättvisan de anser att Brödraskapets ledning utsatts för. Martyrskapet är en viktig del av det islamistiska tankegodset.

Det är sant att Brödraskapet valdes genom demokratiska val. Men det är också sant att Mursi, trots löften om att vara hela Egyptens president, aldrig visade intresse för kvinnornas och minoriteternas behov. Han koncentrerade makten till sina anhängare och försökte sätta sig själv över konstitutionen. Därmed uppstod det eviga dilemmat, hur det bäst förhindras att en demokrati avskaffar sig själv.

Kvar finns de tre stora rivaliserande blocken i Egypten som ingen president lyckats ena mot något annat gemensamt mål än krig mot Israel.

Muslimska Brödraskapet har länge försökt nå makten i Egypten men har alltid hållits i strama tyglar av armén. År 1952 tog ”De unga officerarna” makten i Egypten efter ha störtat Kung Faruk. Muslimska Brödraskapets ledning, som stöttade armén under maktövertagandet, fängslades och ställdes inför rätta istället för att erbjudas delaktighet i politiska processer. Ledningen för Muslimska Brödraskapet dömdes till långa straff eller avrättning och år 1966 hängdes slutligen, Sayyid Qutb, rörelsens kanske viktigaste ideolog genom tiderna. Sedan dess har relationen mellan armén och Brödraskapet varit allt annat än god.

Den sekulära bildade medelklassen, som vuxit dramatiskt sedan 1970-talet och varit en av drivkrafterna bakom demonstrationerna på Tahrirtorget, är en förhållandevis ny maktfaktor. I allt väsentligt har den genom sitt ihärdiga demonstrerande visat att den inte kommer acceptera att Egypten återgår till diktatur.

Utbildning och uppfattningar om omvärlden eller om hur Egypten bör styras, som tidigare varit förbehållet Egyptens sekulära elit, har i allt större utsträckning blivit storstadsbefolkningens allmängods.

Armén är inte bara en stor politisk maktfaktor i Egypten utan också en ekonomisk lika stor drivkraft som bromskloss. Armén äger industrier som inte bara producerar vapen utan även kylskåp, livsmedel och annat vilket innebär att ett av de största hindren för en ekonomisk tillväxt i Egypten är just arméns monopolistiska status inom industrin.

Så länge dessa grupper har så vitt skilda intressen och uppfattningar om hur Egyptens framtid bör se ut blir det svårt att ena krafterna mot ett gemensamt mål.

För att Egyptens nästa president ska kunna styra landet mot en bättre framtid behövs dessutom först och främst ny insikt om vad demokrati innebär. Presidenten kommer i handling behöva visa att han förstår att demokrati är motsatsen till att centralisera makten och justera samhället enbart efter den egna väljarkårens intressen.