När migrationsminister Tobias Billström nyligen sade att han vill minska ”volymen” för både asylinvandring och anhöriginvandring betonade han samtidigt att asylrätten ska värnas (SVT Agenda 3/2). Ändå har kritiken mot honom – bortsett från billiga försök att kleta SD på ministern – menat just att Billström sätter asylrätten ur spel.

Man hänvisar till olika internationella konventioner och åtaganden, antalet oroshärdar i världen, och hävdar att det inte går att påverka antalet asylsökande som kommer till Sverige utan att bryta mot asylrätten.

Det låter märkligt. Våra grannländer och övriga länder i Europa är ju underkastade samma konventioner och åtaganden, ändå är Sverige den tredje största mottagaren av asylsökande i EU (efter Tyskland och Frankrike) om man räknar i absoluta tal, och den största om man räknar per capita. Bryter alla andra mot asylrätten?

Sannolikt gör de inte det, utan de använder sig av signalpolitik. Ett exempel: När nordiska grannländer började ålderstesta asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte har identitetshandlingar som bevisar det, sjönk antalet asylsökande ungdomar i dessa länder medan det steg i Sverige.

Billström själv gav i Agenda ett annat exempel. 20 procent av de asylsökande kommer från västra Balkan. Av dessa får nästan inga uppehållstillstånd, eftersom de saknar asylskäl. Billström har tidigare försökt få igenom visumkrav för att minska strömmen från västra Balkan.

UD har också övervägt att göra informationsinsatser på plats, för att inte samvetslösa företagare ska lura människor att köpa dyra bussresor till Sverige under falska förespeglingar om att där får man asyl.

Merit Wager ger på sin blogg röst åt tjänstemän vid Migrationsverket som berättar hur flyktingar med verkliga asylskäl tvingas till mycket långa väntetider eftersom tjänstemännens tid går åt till asylsökande som saknar identitetshandlingar eller har falska sådana.

Per Gudmundson, Svenska Dagbladet, har citerat en somalisk nyhetssajt som skriver om hur människor från Somalias grannland Djibouti söker asyl i Sverige men låtsas att de är somalier.

Billström själv har bara talat om de asylsökande från västra Balkan, men troligen skulle antalet asylsökande till Sverige minska – utan att asylrätten inskränktes – om Sverige också började med ålderstester och hårdare krav på identitetshandlingar. I dagens uppkopplade värld sprider sig rykten snabbt, och desperata människor på jakt efter ett bättre liv kan informera sig om vilka länder som har en strikt asylprocess och vilka som har en mer lättsinnig.

Om detta borde debatten handla. Det finns säkert många goda argument för att Sverige inte ska ställa lika hårda krav på ålderstester och identitetshandlingar som andra länder gör. De argumenten får vi tyvärr inte höra, så länge Billströms kritiker ägnar sig åt demagogi och anklagar honom för SD-flirt och att inte respektera asylrätten.