Förslaget till idéprogram för Centerpartiet har nu behandlats av partiets alla kretsar och distrikt. Redan innan remisstiden gått ut stod det klart att de omtalade diskussionspunkterna om invandring, beskattning och familjebildning kommer att ha en långt mindre radikal formulering än i förslaget.

Det som var tänkt som ett utmanande diskussionsunderlag presenterades som ett färdigt förslag och processen var inte tillräckligt förankrad.

Partiledningen som inte tänkt blanda sig i processen förrän rörelsen sagt sitt tvingades att gå in och stävja debatten som for iväg åt massa möjliga och omöjliga håll.

Från Gotland har C-distriktet i sitt yttrande helt strukit meningen om att människor själva ska få välja hur många man vill leva som gift med, det som i debatten kallats månggifte och man har även bytt ut ordet ”plattare” mot ”rättvisare” skattesystem. Innebörden är densamma men ordet rättvisa har de flesta svårt att sätta något emot.

Formuleringen om att staten ska vara minimal har ändrats till att den ”inte ska vara större än nödvändigt” samtidigt som man markerar att det är statens ansvar att det finns en grundtrygghet och samhällsservice.

Läroplikten är borta till fördel för en skrivning om vikten av att alla barn ska samma förutsättningar till grundutbildning.

Den fria invandringen finns kvar men det markeras att det är en vision på lång sikt.

Det är bra att just denna tydliga inställning finns kvar och det finns nog ingen anledning att tro annat än att den går igenom vid framtidsstämman i mars. Med liknande förtydligande som det Gotlandsdistriktet har gjort.

Samhällsdebatten och verklighetsbeskrivningen har under kort tid förskjutits till att beskriva invandring och rörlighet över nationsgränser som ett problem.

Det är bra att det finns en motpol till denna problematisering av människors rätt att själva välja var de vill bo och leva.

Centerpartiets öppenhet i idéprogramsarbetet var unik och nydanande. Med tanke på hur detta bemöttes i medier och debatten är frågan om något parti någonsin kommer att försöka sig på en lika öppen process?

I vart fall har Socialdemokraterna inte tänkt tanken verkar det som. Arbetet pågår även där om partiets fortsatta arbete men det röner ingen uppmärksamhet. Inte heller denna metod verkar särskilt framgångsrik om man ser till utvecklingen i opinionen.

Partiet är nu nere på nästan samma låga nivå som under den allra mest turbulenta Håkan Juholt-tiden.

Å andra sidan finns det ett ganska stort handlingsutrymme mellan helt öppna och helt stängda processer.