De hot och trakasserier mot Nordkalks anställda som Linus Gränsmark nämner i GT den 21/1 vill jag först och främst ta avstånd från. Det är aldrig rätt och det skapar ingen konstruktiv debatt.

Jag vill också påminna om den stämning som rådde när Fältbiologerna slog upp sitt läger, då brottsmotståndarna var de som inte vågade säga vad de tyckte, av rädsla för hot och trakasserier.

När de besökte lägret ställde många sin bil hundra meter bort för att de inte öppet vågade visa sitt stöd. Vi miljöengagerade ungdomar fick ta rollen som språkrör på grund av den tryckta stämningen.

På samma sätt är det nu, fast det har slagit över åt andra hållet. Båda fallen är en ohållbar situation som måste lösas. Alla ska kunna stå för sina åsikter utan att bli hotade. Vi måste skilja på sak och person. I ett demokratiskt samhälle vill vi kunna leva sida vid sida, även om vi har olika åsikter i känsliga frågor.

Jag inser att det är svårt för de anställda på Nordkalk. Det är tungt att leva i ovisshet om sin försörjning. Men allt för lite kritik riktas mot Nordkalks företagsledning. Kunde de gjort något annorlunda, för de anställdas skull?

Jag anser det blåögt av Nordkalks ledning att tro att det så lätt går att anlägga kalkbrott i världsunik natur och kant i kant med områden vi lovat EU att skydda. Dessutom planeras brottet mitt i tillrinningsområdet till Bästeträsk, planerad vattentäkt för norra Gotland och reserv för Visby. Nordkalks ledning måste känt till det känsliga i placeringen.

Varför har de inte utrett alternativa lokaliseringar? Varför började de inte titta på andra brott när domstolen och länsstyrelsen sa nej och åter nej i början av processen?

Om Nordkalks ledning bryr sig till 100 procent om de anställdas situation, hur kan man satsa allt på ett kort? Att skylla på en lång rättsprocess håller inte. Företagets egen planering är också central.

Linus Gränsmark påstår att Bästeträsk är fyra meter djupt, och att vattnet behöver rening för att drickas. Sjöns djup är 5,5 meter. Idag går vattnet direkt in i kranen till 60 hushåll, utan rening.

Bästeträsk är så rent delvis för att det finns ett konstant genomflöde av vatten, det finns det inte i kalkbrott. Gamla kalkbrott som vattentäkter låter lockande. Det finns gott om gamla brott. Varför används inte de? Jo, de innehåller för mycket bor. Lite bor är inte giftigt, men finns borfritt vatten använder vi hellre det.

Bästeträsks vatten är renat av en mosaik av skog och våtmarker, helt naturligt utan att en skattekrona använts. Det är idioti att ersätta det perfekt fungerande vattensystemet för all framtid med pumpar, slangar och kemikalier. Ska brottet vattenfyllas tar det hundra år enligt Nordkalks beräkningar. Då blir Bästeträsk utan mycket av sitt vatten. Varifrån tar vi vattnet då?

Kalk är, precis som olja, en ändlig resurs. Vi vet att vi måste sluta med fossila bränslen. Vi bör också inse att vi inte kan fortsätta bryta kalk i samma takt. Nordkalk tar redan en del kalk från avkalkat vatten, det kan göras i större utsträckning. Vi kan återvinna och vi kan definitivt minska kalkberoendet.

Pappersindustrin skrek ”Det går inte!” när miljörörelsen ville få dem att sluta använda klor. ”Vi måste fortsätta förstöra haven för att producera papper” sade industrin. När de sedan tvingades, visade sig andra tekniker gå alldeles utmärkt.

Ett ohållbart nyttjande av naturresurser som Nordkalk låst sig vid gynnar varken företaget eller de anställda. Tänk nytt, om företaget ska överleva! Vi går mot en hållbar framtid då vi tar ansvar för miljön, nuvarande och kommande generationer. Där måste företaget agera, annars sätter de sina anställda i en knepig sits.