Vad händer med demokratin om eliterna i allt större grad smälter samman? Alla som kommenterat budgetförslagen från regeringen och från oppositionspartierna har pekat på de stora likheterna.

Alla ser arbetslösheten som den stora utmaningen, alla vill stärka företagsamheten. Två socialdemokratiska debattörer i DN, Daniel Suhonen och Felix Antman Debels, ser en fara i detta: "tidigare socialdemokratiska toppolitiker fungerar nu som dörröppnare åt näringslivet". För mig är de "typisk vänster".

Svensk välbeställd medelklass

De, liksom all socialism (?), bygger på Karl Marx gamla idé om "två stridande intressegrupper med skilda agendor, värderingar och social bakgrund".

Men det är länge sen "arbetare" i meningen "kroppsarbetare" var en majoritet att bygga en regering på. En framgångsrik socialdemokratisk utjämningspolitik har gjort de flesta svenskar till välbeställd medelklass. Vänstern har svårt att hantera det.

Som lärare i samhällskunskap lärde jag ut att produktion är beroende av tre saker: arbete, kapital och råvaror. Ingen av dem kan sägas vara viktigast. En del socialdemokrater inser att företag utan vinstintresse är en självmotsägelse.

Den som investerar pengar i något, det vill säga sätter dem på banken eller köper aktier, vill ha lite ränta. Men det gamla hatet till den girige kapitalisten lever kvar hos vänstern: "inte ett öre av våra skattepengar till skatteparadis". För dem går klasskampen, kampen för ständigt högre lön främst. Tänk om det är så att dagens verkliga intressekonflikt handlar om den tredje produktionsfaktorn: råvarorna.

Omtänkande krävs

Den ständiga tillväxten var självklar för Marx. Människan använder och förädlar jordens resurser. Med en klok fördelning får alla det bättre.

Framgången har varit så stor att jorden nu skall försörja tre gånger så många människor som för bara 100 år sedan. Allt fler inser att det kräver omtänkande hur resurserna används. Särskilt för oss som roffar åt oss merparten.

Det skrämmande är att det finns ingen stark grupp som driver "jordens" intressen. Ungdomarna som klättrar upp i träd i Ojnareskogen tror kanske att de är representanter för en sådan kraft.

Jag kan inte se det så. Vi vill fortsätta leva ett modernt liv och det kräver utnyttjande av jordens resurser. Miljöpartiet försöker, lite halvhjärtat, ta tag i problemet. De vill höja skatten på fossila bränslen, för att minska utsläppen som hotar klimatet.

Som om de tror att man kan få majoritet för något så tvärs emot vårt käraste intresse, den fria bilkörningen?

Ständigt ökad konsumtion

Som jag läser socialdemokraternas "Ny affärsplan för Sverige", så håller man fast vid tanken på höglönesamhälle och ständigt ökad konsumtion. "Sverige skall ha en världsledande utbildningsnivå i hela befolkningen."

Vi skall helt enkelt vara bättre och ha det bättre än alla andra. Men man skriver också: "Vi föreslår reformer så att det blir mer lönsamt för företag att bedriva forskning och utveckling i Sverige." Då reser vänstern ragg. Där kräver man att sånt skall ske ideellt.

Jag tror att fler än jag skulle vilja börja i en helt annan ände. Göran Persson var inne på tanken att utveckla "det gröna folkhemmet". Vi måste öka våra kunskaper om hur de flesta människor på jorden faktiskt har det. De lever inte dåligt men verkligen inte med den standard som vi kräver.

Socialdemokratin skulle må bra av att lämna gruppegoismen och återvända till solidariteten. Bara det att solidariteten nu måste utsträckas så mycket längre. Vi har möjlighet till det!