Har avregleringen av den svenska skolan gjort våra ungdomar benägna att tycka att diktatur vore toppen? Den slutsatsen har åtminstone två forskare vid Göteborgs universitet, Staffan I. Lindberg och Richard Svensson, dragit.

Möjligen bör forskare egentligen ha skrivits inom citationstecken. Deras slutsats har nämligen ingenting med forskning och vetenskap att göra. De två har utfört den svenska delen av World Value Survey och det är det materialet som ligger till grund för deras utlåtanden i boken "Rösträtt till salu - det nya hotet mot demokratin".

Den är utgiven på Premiss förlag, som sorterar under den vänsterradikala Arenagruppen, vilket hjälper till att förklara hur dessa båda herrars åsikter förklätts till fakta, samt inte minst varför en förment saklig skrift innehåller en mängd påståenden i linje med att Sverige endast kan mäta sig med Chile i fråga om det nyliberala arvet efter Pinochet.

Att materialet inte ger något stöd för Lindbergs påstående att "omgörningen av skolan är den enskilt viktigaste orsaken till attitydförändringarna" bör nu inte förvåna. Det går inte att dra den typen av bestämda slutsatser av det insamlade materialet, som mest liknar en begränsad undersökning av ett öppet och närmast oändligt system. Samband och kausalitet är dessutom inte samma sak. Att två saker ser ut att höra ihop innebär inte att den ena är beroende av den andra.

Ett berömt exempel är den statistiker som visade att barnafödandet i Västeuropa under många år visade ett starkt samband med storkpopulationen i samma länder. Hans poäng var dock att man inte ska dra förhastade slutsatser av statistiska samband. Lindberg och Svensson däremot drar inte bara förhastade slutsatser, de hittar på underlaget till dem.

Att de utan vidare accepterar de givna svaren är också märkligt. Var och en som har deltagit vid liknande undersökningar, där dessa frågor är legio, vet hur stort allvar de stundtals tas på. Att svenska ungdomar i andra sammanhang än denna undersökning inte visar några tecken på att hemfalla åt diktatoriskt vurm förefaller inte bekymra herrarna Lindberg och Persson nämnvärt.

Det är dock inget fel i att forskare har åsikter och ger uttryck för dem i samhällsdebatten - tvärtom. De kan ofta tillföra mycket i fråga om kunskap och saklighet som annars saknas i många debatter. Det är dock inte acceptabelt att forskare presenterar sina åsikter som fakta. Det är ett beteende som saknar all akademisk heder.

Dessutom bör det ifrågasättas om Göteborgs universitet vet vad de ställer sig bakom. Lindberg och Svensson må höra hemma på den statsvetenskapliga institutionen där den politiska mitten ligger längre till vänster än i resten av samhället, men det ursäktar knappast detta beteende.

När universitet havererar ligger ett tungt ansvar på skolans rektor, i detta fall Pam Fredman. Vad ämnar hon göra för att Göteborgs universitet ska sluta sätta sitt namn, sigill och förtroende på spel när deras forskare sätter egna åsikter över belagda fakta?