Det är inte förvånande att Rädda Barnens rapportering om barnfattigdomen i Sverige orsakar stor uppmärksamhet. Motsatsen hade varit mycket bekymmersam.

Vi levde länge i villfarelsen att barnfattigdom var något för de "de där länderna i Afrika". Sverige är ett av världens rikaste länder och våra barn var ju genom det socialdemokratiska folkhemmet en gång för alla vaccinerade från fattigdom. Men så var det nu inte, den myten har Rädda Barnen effektivt slagit hål på.

Över 220 000 barn lever i fattigdom. Orsak; deras föräldrar är fattiga. Barnen behöver visserligen inte svälta som stora delar av världens barn dagligen tvingas till. Men det är illa nog att de många gånger riskerar få en sämre start i livet än sina kamrater. Risk för sämre hälsa, utbildning och framtida arbetslöshet.

De får ofta avstå materiella ting som märkeskläder, den senaste sportutrustningen, gå på bio eller åka på semester och sedan kunna berätta för skolkamraterna efter sommarlovet. Men vad har då barnen gjort för ont? Ingenting, förutom att de har "råkats" födas av fattiga föräldrar.


Sjuka och arbetslösa fattigare
Klyftorna mellan de som har det bra ekonomiskt och de som lever på marginalen ökar hela tiden i Sverige. Det måste inte vara så och det är ingen naturlag som åstadkommer detta. Orsaken är främst att Sverige saknar en rättvis politik, en politik som syftar till att minska klyftorna.

I Fredrik Reinfeldts Sverige blir sjuka och arbetslösa fattigare. Rädda Barnens rapport avser situationen 2009 och visar en 13 procentig ökning mot året innan. Finanskrisen på 90-talet innebar att även med den tidigare socialdemokratiska regeringen fanns en stor barnfattigdom. Inget att hymla om.

För Gotland är situationen densamma. 1 303 barn kan definieras som fattiga. Förfärande många barn. Ansvariga regionpolitiker ser att socialbidragskostnaderna ökar hela tiden.

De har god insikt att den främsta orsaken är att föräldrarna oftast är arbetslösa eller sjuka. Så länge föräldrarna är beroende av socialbidrag förblir barnen fattiga.


Försöker lindra på Gotland
Regionen försöker med olika insatser bryta bidragsberoendet och underlätta möjligheter till arbetsträning, praktikplatser och studier. Omvandla ofrivilliga deltidstjänster till heltid.

Granskar man exempelvis Finsam-projekten ser man att det finns goda ambitioner. En mycket viktig insats är de 240 sommarjobb för ungdomar som regionen vaskat fram och finansierat.

Även barnomsorg på udda tider är bra åtgärder för många ensamstående mammor. Det har inte varit fel åtgärder, problemet är att de hittills varit otillräckliga.

När eftermälet till Håkan Juholt en gång i framtiden ska skrivas kommer det med säkerhet redovisas att det var han som med eftertryck satte frågan om barnfattigdomen på den politiska agendan. Inget dåligt eftermäle för en politiker.