Tala om ett politiskt utspel som fick ett närmast totalt genomslag i den politiska debatten. Denna gång inte uttalande från en socialdemokratisk partiledare utan från självaste statsminister Fredrik Reinfeldt.

Vi behöver jobba längre och pensionsåldern bör i framtiden vara 75 år var hans budskap. Svenska folket satte morgonkaffet i halsen och på arbetsplatserna fick man en "snackis" i lunchrummen.

"Spinndoktor" själv Per Slingman, hade denna gång gett Fredrik Reinfeldt fel ingång i debatten. Kulturradion valde att vinkla frågan med titeln på Per Lagerqvists bok, "Gäst hos verkligheten".


Pensionsåldern är idag 62 år
Moderaterna väljer att individualisera frågan om höjd pensionsålder. Det handlar huvudsakligen för oss enskilda medborgare att orka jobba längre. Utvecklingen kräver att vi måste anpassa oss och bjuda till bättre. Detta i en situation där endast en av fem personer orkar jobba till 65 år.

Den faktiska pensionsåldern är idag 62 år och endast cirka 30 procent av dagens 64-åringar arbetar fortfarande. Om detta förhållande var Fredrik Reinfeldt förtegen. Oftast ser näringslivet de äldre med rätt så stereotypiska ögon. Många upplever en åldersdiskriminering. Är en förändring möjligen på gång?

Orsaken till dagens situation är välkänd, man orkar inte och är utsliten till följd av ett allt tuffare arbetsliv.

Den medborgare som inte själv upplevt det, torde ha någon närstående i familjen som kan vittna. Hur ska vi få ett mänskligare arbetsliv? Varför valde Reinfeldt att inte ha detta som fokus istället?

Då hade denna viktiga fråga fått en mer balanserad uppmärksamhet och som frågan verkligen förtjänar. Nu väntar jag bara på att Stefan Löfven rycker till sig initiativet till en seriös debatt med Reinfeldt. Det här är ju hans hemmaplan!


Börjar jobba senare
Verkligheten är att allt färre ska försörja allt fler. Den befolkningsökning vi förväntas få i Sverige är gruppen över 65 år. För varje tioårsperiod ökar medelåldern med knappt två år.

1950 uppnådde halva befolkningen 65 års ålder. Nu blir halva befolkningen 85 år. I grunden en helt fantastiskt positiv utveckling som vi alla kan glädjas åt.

Samtidigt börjar vår debut på arbetsmarknaden internationellt mycket sent, vid 26-27 års ålder. Det innebär att de år vi är i arbetskraften är kort samtidigt som vi lever allt längre.

En ekvation som naturligtvis inte går ihop. Kostnaderna för den välfärd vi önskar går inte att klara om vi inte gör någonting. Om vi ska få fler att vilja jobba längre är de viktigaste förutsättningarna; vi måste förändra arbetslivet och näringslivets måste ändra sin inställning till de äldre.

Det är sant att gruppen som arbetar kvar efter 65 år ökar sakta men säkert. Men granskar man närmare är det i stor utsträckning egna företagare och akademiker med mycket självständiga tjänster.


Många har för tungt arbete
Forskarna är eniga. Att vi trivs, har hälsan, att vi kan minska och anpassa arbetstiderna är A och O. Har vi inte ett tungt arbete kan och vill många av oss arbeta längre.

Men vi måste samtidigt ta stor hänsyn till de som inte kan. Jag avser att i ett kommande debattinlägg granska hur situationen är på Gotland.