Jag har faktiskt aldrig ens tänkt tanken att gå ur Svenska kyrkan.

Jag skriver "faktiskt" för att det annars skulle stämma ganska bra överens med resten av min person. Jag är inte mycket för hokuspokus och uråldriga ceremonier som oftast skapats av män för att upprätthålla makt och status.

Jag är inte imponerad över kyrkans och kristendomens historia i vår värld när det kommer till att tvinga på andra sitt sätt att leva och sitt sätt att tro.

Men kyrkan har alltid varit en del av mitt liv. Jag har aldrig gått dit regelbundet men den har funnits där de gånger jag behövt den. Den står för något jag tycker är väldigt vackert: kärleksbudskapet och att alla omfattas.

Förlåtelsen för alla våra skulder.

Inte ens när det stormade som värst med kyrkans bidragsfusk här i Visby övervägde jag att gå ur. Det handlade för mig om person, inte om kyrkan i sig.

Att gå ur är lätt, lika lätt som att säga nej istället för ja.

Att stå utanför och peka finger är lättare än att vara kvar inne och försöka göra skillnad.

Men mitt beslut att vara med sattes på prov när jag läste om hur stiftet anlitat en välkänd kvinnoprästmotståndare att föreläsa på en utbildningsdag för stiftets anställda. Vad var syftet med det? Det kom aldrig riktigt fram, förutom att det absolut inte var för att kränka stiftets präster som är kvinnor.

Nåväl, slarvig research kan drabba den bäste.

Men nu har nog gränsen passerats för vad som kan förklaras vara ett misstag. Ännu en välkänd dinosaurie har bjudits in för att sprida sin visdom i Visby stift. Lindsay Urwin, en brittisk biskop som tillsammans med andra bildat ett synnerligen konservativt sällskap som vill bevara kyrkans "gamla värden" och stå emot kyrkans anpassning till modern tid.

Jag tycker att kyrkan ska ha plats även för dinosaurierna, de som väljer att tolka Bibeln i bokstav när det handlar om utvalda ämnen som kvinnans ställning i både samhälle och kyrka, samt fördömandet av homosexuella.

(Varför inte allt i Bibeln ska tolkas lika bokstavligt verkar vara oklart).

Men de ska inte användas som föreläsare och inspiratörer.

Inte ens biskop Fasts inbjudan av biskop Urwin var dock det som till slut fick mig att på allvar börja överväga utträde som protest.

Det är biskopens övertygelse att detta är en intern fråga för stiftets anställda. Att det inte är något "han vill ta debatt om i tidningen".

Med detta säger han att jag och andra inte har med att göra vilka lärdomar man vill sprida inom kyrkan på Gotland. Eller hur man behandlar sina präster. Vad man vill stå för.

Biskopens nästa steg i denna fråga kommer att ha avgörande betydelse för mitt beslut.

Heder åt domprost Mats Hermansson som står upp för den moderna kyrka jag vill vara en del av.

Eva Bofride