Det är oftare formfrågor än kunskapsinnehållet och undervisningen som får ta plats när vi diskuterar skolan. Utbildningsminister Jan Björklund (FP) försöker ofta förespegla att han sätter kunskaperna i centrum, men när jag hör honom prata eller lägga fram förslag har jag svårt att tro att han ens har satt sin fot i en svensk skola under de senaste tio åren. Det är lätt att vara utbildningsminister när man på allvar tror att några fler prov ska höja kunskapsnivån i skolan.


Provresultaten i fokus
Det som varit bra med den senaste omstruktureringen av skolan är att kunskapsinnehållet i kurserna har diskuterats, men det är formfrågorna som återigen fått ta fokus. När Björklund vill racka ned på den svenska skolan så tar han ofta fram matematikundervisningen.

Han menar att det som saknas på mattetimmarna är katederundervisning. Jag skulle säga att det är precis tvärtom. Det är för mycket katederundervisning i matematiken och undervisningsformen är alldeles för centraliserad.

Istället för att fokusera på vad matematikundervisningen ska fylla för funktion och vad det är för matematik som eleverna har nytta av i livet, så är det resultaten på de nationella proven som sätts i fokus. Traditionella matteprov säger väldigt lite om hur eleverna löser faktiska räkneproblem och hur de använder matematiken i vardagslivet.

Just detta uppmärksammades av Per Acke Orstadius (före detta lärare och lärarutbildare) på debattplats i Svenska Dagbladet i början av veckan. Alla behöver inte alla de komplicerade och abstrakta tal som dagens matteböcker innehåller. Men alla behöver kunna grundläggande matematik och alla elever behöver ha automatiserat vissa delar av matematiken.


De fyra räknesätten behövs
Att kunna de fyra räknesätten, procenträkning och multiplikation är grundläggande för att kunna klara av en vanlig dag. Men väldigt många elever har allt för ytliga kunskaper i grundläggande matematiken, de kan helt enkelt inte grunderna och har då ingen som helst möjlighet att förstå vad det är som hände när matematiken blir mer komplicerad och mer abstrakt.

Genom att sätta in matematiken i ett verkligt sammanhang och att lära sig att prata matematik så kommer man bra mycket längre än genom att räkna samma tal slags tal i en bok sida upp och sida ner (eller rättare sagt på en halvsida som det ofta är). Och sedan göra ett prov på kapitlet och därefter börja med nästa område. Goda grundkunskaper och mer verklighetsförankrad matematikundervisning kan också leda till ökat intresse för matematik, bättre resultat på högre matematikkurser och att trenden med sämre och sämre resultat på ingenjörsutbildningarnas diagnostiska matteprov ska kunna vända.


Räkna på riktigt
Jag önskar att Jan Björklund istället för att försöka klämma in alla i samma form och få alla att räkna samma tal på samma sätt skulle uppmana mattelärarna att kasta matteböckerna.

Låt eleverna möta verkliga problem i verkliga situationer och räkna på riktigt. Då skulle eleverna kunna lära sig räkna på riktigt och förstå varför goda matematikkunskaper behövs. Och det är inte för att Jan Björklund eller matteläraren säger det, det är för att vi varje dag, i så väl arbetslivet som privatlivet, ställs inför matematiska problem.