Mitt i den stora sorgen, och i chocken som ännu inte riktigt lagt sig, måste jag lyfta något som inte verkar självklart. Terroristen som, misstänks ha mördat 92 människor, är inte en ensam galning. Han är inte en psykiskt sjuk människa som inte visste vad han gjorde.

Han har tvärtom i flera år tänkt igenom hur han ska göra, och varför. Han har skrivit ett långt manifest och han har försett media med pressbilder och uttalanden. Han har dessutom drivit sina åsikter på nätet i flera år, i bloggkommentarer och på nätforum.

Han är en av de tusentals kommentarsfältshatarna. Han är en del av en växande främlingsfientlig rörelse och han agerar i en miljö av uppskruvad polariserande retorik. Han drivs av, och driver aktivt, idén om att det nu är "vi" som står mot "de andra".


Viftat bort hoten som trams
De senaste tio åren har dessa kommentarsfältshatare ofta attackerat mig. Särskilt sedan jag startade min blogg 2005. Att vara socialdemokrat, feminist och dessutom som kristen organisera sig politiskt tillsammans med muslimer är något som tydligen provocerar dem oerhört. Alla de hot som riktats mot mig har jag viftat bort som trams.

Kommentarerna har jag tänkt mig som något som missanpassade tonårspojkar och ensamma bittra äldre män hävt ur sig, för att de vill hitta syndabockar till att de själva mår dåligt. De här människorna sitter fast bakom sina skärmar och är ingenting att oroa sig för, har jag resonerat, så fort de inte är anonyma längre så beter de sig säkert som folk. Men nu har en av dem kommit ut i verkligheten, och gjort just det som de så länge talat om. Det trodde jag aldrig!

Kommentarsfältshatarna dominerar de anonyma kommentarsfälten på bloggar och nättidningar, en massiv majoritet av dem är män och de har en förvånansvärt enad linje av främlingsfientlighet, antifeminism och "sunt förnuft". En linje som stämmer skrämmande väl överens med den misstänkte terroristens ideologi.

Dessa hatare är inte heller bara en marginaliserad grupp som stöttar varandra, isolerade från övriga samhället, utan de får stöd och näring från många håll. Många är förstås kopplade till Sverigedemokraterna, vi har till och med riksdagsledamöter som uppmuntrat hans idéer och länkat till hans främlingsfientliga blogg. Men det stannar inte ens där.


Barn av sin tid
Morgonen efter dådet skrev både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet om "hotet från islamisterna". De antydde på samma sätt som de anonyma kommentatorerna att attentaten i Norge var kopplade till muslimer. Vilket i förlängningen blir ytterligare en anledning för oss att vara rädda för araber och nordafrikaner. Massmördaren är ett barn av sin tid.

Vi kan inte längre stoppa huvudet i sanden och låtsas att det här bara är en enda dåres verk. Vi behöver se de idéer som utgör grogrunden för rädsla och hat, som inspirerar till våldsdåd som de i Norge. Och våga möta dem, oavsett om vi ser dem hos muslimer, nationalister eller hos oss själva. Problemen vi står inför kan, precis som Norges statsminister Jens Stoltenberg säger, bara mötas med mer demokrati och mer medmänsklighet.